Den lille skäggige mannen med tehuva på huvudet kliver fram i strålkastarljuset i det smockfulla Atlantistältet. Han inleder med en cover på Jackson 5:s I Want you back som han sjunger utan bandmed förprogrammerad musik. Det är väldigt anspråkslöst, väldigt bra och väldigt Badly Drawn Boy. <br> Damon Gough, som han egentligen heter, dyrkar Bruce Springsteen och skulle säkert också vilja vara en soulrockprofet som erbjuder larger than life-upplevelser på slutsålda fotbollsarenor. Men han är en urbrittisk melodisnickrare som har betydligt mer gemensamt med Elvis Costello. Han får helt enkelt nöja sig med en singback-cover på I Want you back.<br> <br>Konserten fortsätter med Badly Drawn Boy ensam med sin gitarr eller vid pianot. Det är, som sagt, ansråkslöst. Han är här för att spela sina låtar och avbryter bara ibland för lite torr brittisk humor. Klimax infinner sig när han spelar den ljuvliga You Were Right som han utvecklar till en hyllning till sina döda idoler: Joe Strummer, Bob Marley, Jeff Buckley och så vidare. Efter det spelar han hitlåten Pissing in the wind som han utannonserar som sista låten. Trots det, fortsätter han en halvtimme till och spelar publikens önskelåtar. Innan han är klar har den mindre hängivna halvan av publiken hunnit gå därifrån, men det spelar mindre roll. Det var ju bara en skäggig liten man som var här och spelade sina melodier i all anspråkslöshet. How can I give you the answers you need when all I posess is a melody, som han själv uttrycker det. <br>
