Genomgripande samhällsförändringar, som hela Europa och stora delar av världen förefallergenomgå, genererar ångest hos auktoritära (rädda) människor, som exempelvis Donald Trumps supportrar. Stridsropet: ”Make America great again” vill lösa problemen (de andra) med revansch, hämnd, straff
och Guds hjälp.
Karen Armstrong, en av vår tids mest kända religionshistoriker, söker i, Med Gud på vår sida, svar på frågor som: är religionen av naturen våldsam och terrorism alltid motiverad av religiös tro? Hon sveper över hela den mänskliga historien i sitt sökande och vederlägger effektivt den här sortens förenklade uppfattningar. Det är inte helt enkelt att skilja ut religionen från politiken i antika och förmoderna civilisationers våldsutövande. Fram till 1600- och 1700-talet i Väst var de införlivade med
varandra. Men Armstrong har förstås en poäng i att det är ett märkligt påstående att enbart religionen skulle vara mäktig ohyggliga våldshandlingar. De två världskrigen utkämpades bevisligen inte på grund av religion. Det är en ”farlig förenkling” enligt Armstrong att uppfatta just religion som synonymt med irrationalitet.
Civilisationer har alltid använt sig av systemiskt våld och det är förtrycket, mer än tron, som fått konsekvenser för religionen.
Varje gång en fundamentalistisk rörelse förlöjligas, säger Armstrong, blir den ofrånkomligt mer extrem. Hon belyser, bland andra, förödmjukelsens psykologi med de amerikanska fundamentalisterna. Förfasade över första världskrigets våld förkastade rörelsen (idag Moral Majority) den moderna vetenskapen. Rörelsens anti-evolutionism förödmjukades hätskt i media och i Scopesrättegången 1925, där Dayton förlöjligades som byhålan där invånarna var ”de höglänta
dalgångarnas gapande primater.
På varje sida i den nära nog bibeltjocka boken, finns exempel på politiska härdar som använt sig av religion som extrabränsle, från kulturer som Sumer, Indien, Kina, via de tre abrahamitiska religionerna: judendom, kristendom och islam till israeliternas heliga krig, uppmaningen till jihad, korstågen, inkvisitionen och de europeiska religionskrigen. Det här är tvärvetenskap när den är som bäst och när Armstrong nått fram till den moderna tidsåldern och den våldsvåg som kulminerade i
terrordåden den 11 september 2001 får hon oss att se våldets orsaker på ett nytt sätt. Det finns alltid en bakgrund.
Den israeliska författaren Yuval Noah Harari ville i Sapiens, en kort historik över mänskligheten få svar på om människan blivit lyckligare under historiens gång. Han definierar religion som ett system av mänskliga normer som grundas på en tro på en övermänsklig ordning. Jämte pengar och imperier enade tron mänskligheten (även om det var till ett liv i livegenskap). Karen Armstrong utvecklar religionens roll: myter och bibelberättelser är inte moraliska sagor utan politiska filosofier och erfarenheter av förödmjukelser och förtryck, som på Jesu tid, kan skada en harmlös (religiös) tradition och utvecklas till en katalysator för våld.
Delarna om Indien, Kina och Mellanöstern är så detaljrika när det rör politiska/religiösa konflikter att den som inte har förkunskaper kanske kroknar. Lättare då att känna sig på hemmaplan med granskningen av västvärldens förhållande till religionen, den egna och andras. Det blir också helt uppenbart när Armstrong porträtterar mänskligheten att problemet inte ligger i religionerna utan i det våld som finns inbyggt i vår natur. Neocortex, den nyaste delen av hjärnan, kanske gör oss medvetna om det komplicerade i vår existens men reptilhjärnan, som hängt med från arvet för femhundra miljoner år sedan, är helt renons på altruistiska impulser. Så när vi idag påstår att religionen har varit ansvarig för mer krig, förtryck och lidande än någon annan institution måste man fråga sig, mer än ”vadå?” När hatet varit religiöst motiverat har det också varit ett svar på den sociala oro som antingen påtvingats oss av repressiva statsskick, eller fått oss att vända tillbaka till ett sådant av maktlöshet. Men som inspiration till terrorism har nationalismen varit vida mer produktiv.