De som på ett självklart sätt får uppmärksamhet behöver inte vara inledningen till lyckade perioder, med allmänt välstånd som följd. De kan lika gärna vara katastrofala år, början till svåra perioder med stort lidande.
”1918 Året då Sverige blev Sverige” är rubriken på Per T. Ohlssons bok (Bonniers förlag). Titeln genomsyrar boken, ger den dess röda tråd. Det författaren syftar på är riksdagsbeslutet som lade grunden för den allmänna rösträtten, det som främst brukar avses med den politiska demokratin. Den graderade rösträtten, att den rikes röstsedel hade större tyngd än den fattiges, avskaffades. Därefter följde också kvinnlig rösträtt. Slutsteget togs 1921. Med dessa steg ökade den andel av befolkningen som hade rösträtt från 20 till 54 procent.
Rubrikens ord ”Sverige blev Sverige” syftar på den kompromisspräglade beslutsordning som gjorde reformerna möjliga under fredliga former. Detta ledde inte bara till att tillskyndarna av reformerna var nöjda utan också att de tidigare motståndarna accepterade förändringarna, åtminstone i praktiken, och efterhand även principerna. Ohlsson ser denna process som framgångsrik politisk statskonst och inledningen till en pragmatisk och rationell ordning som skulle visa sig användbar vid fler tillfällen i Sverige under 1900-talet, helt enkelt en beståndsdel av ”den svenska modellen”.
De politiskt ledande och drivande personerna åren före 1918 var socialdemokraten Hjalmar Branting och liberalen Nils Edén. De hade känt varandra sedan 1880-talet, då hade de varit vetgiriga och oppositionella studentradikaler i Uppsala i föreningen Verdandi. Deras samhällssyn hade slipats och förfinats under närmare 40 år. 1918 fick de vara med om att besluta om samhällsreformer som varit utopier i deras ungdom. Deras motståndare, den politiska högern, var i jämförelse med dem blinda för stundens och framtidens behov. Deras kompromissvilja påminde mest om håglös och räddhågsen anpassning.
Ohlssons bok är rik på målande fakta och reflekterande omdömen. Året 1918 i Sverige ska ses mot bakgrund av det pågående Första världskriget, dock på väg mot sitt slut, stora prisstegringar och livsmedelsbrist, Spanska sjukan, Ryska revolutionen, finska inbördeskriget, växande radikalsocialistiska vågor, det svenska socialdemokratiska partiets sprängning, allmänt antirojalistiska stämningar och sedan årtionden intensiva diskussioner om behovet av stora samhällsförändringar, till exempel krav på 8-timmars arbetsdag, men framförallt på allmän och lika rösträtt.
Alla dessa angivna företeelser kunde märkas på bred front även på det lokala planet, så till exempel besökte hungrande svartöstadsbor Antnäs i hopp om att få tigga eller köpa spannmål och potatis. Det lokala missnöjet kunde när det samlades upp på nationell nivå utvecklas till samhällshotande rörelser. Att då på riksnivå läsa av situationen fel, och föreslå fel åtgärder, kunde få förödande konsekvenser. De rätta åtgärderna behövde inte framstå som helt uppenbara. Början till en lösning i slutet av 1918 var vägen mot politisk demokrati.
Ohlssons bok ger inte bara en fördjupning av händelserna 1918 och deras efterverkningar, utan ger också mer allmängiltiga insikter om hur välavvägda politiska reformer kan lösa samhällsproblem. En fruktbar sida av historieskrivningen är att den kan ge förståelse för hur sammansatta och komplexa samhällsförändringar är. Då ger enkel, trosviss och halsstarrig dogmatik ingen vägledning.