Ájttes och Sametingets bibliotek rymmer flera tusen böcker, däribland några riktiga rariteter. Den som vill kan också förkovra sig i museiarkivets 100 000 inscannade sidor av protokoll, renlängder och jordeböcker, eller lyssna till gamla jojkinspelningar.
Ája betyder källa på lulesamiska. Och det är just vad Ája i Jokkmokk, en utbyggd vinkel till Ájtte museum, är. Där samsas nämligen Ájttes eget bibliotek och Sametingets bibliotek om utrymmet.
Lägg därtill museets underjordiska arkiv med bland annat 100 000 sidor skannat material ur andra svenska arkiv, en stor ljudsamling, privata samlingar och ett digert bildmaterial.
– Det äldsta dokumentet bland det vi skannat in är en jordebok från 1695. Och det är väldigt roligt att vi till exempel har fått hit Sáminuorras arkiv. Där finns bland annat ett brev till USA:s president, berättare arkivarien Gertrude Kuhmunen.
Lokalerna som hyser de båda biblioteken är ljusa och luftiga. Bekväma soffor finns för den som vill slå sig ner en stund.
I hyllorna står Sametingets och Ájttes böcker blandade, men de har olika märkning och lite olika regler gäller för utlåning av dem. Den som vill ha tillgång till båda måste därför ha två olika lånekonton. Annars märker besökaren egentligen inte av att det handlar om två olika bibliotek.
Livet i norr är temat i allt material på musei- och sametingsbiblioteken i Jokkmokk. Det handlar om samer och samisk kultur, fjällets natur och kultur. I Ájttes katalog, alltså registret över titlarna, finns ungefär 20 000 böcker. I Sametingets samling finns cirka 16 000 böcker.
– Men då har vi också åtta olika tidskrifter som vi lånar ut. Det finns dessutom en hel del som inte är katalogiserat, men jag jobbar på att få det gjort, upplyser Sametingets bibliotekarie Peter Sarri.
Hans kollega Birgitta Edeborg konstaterar att det finns en hel del unikt material på museibiblioteket.
– För några år sedan hade vi hela 25 procent unikt material. Det är alltså sådant som bara finns här.
I Sametingets bibliotek finns också några så kallade specialsamlingar. Peter Sarri berättar att till exempel Israel Ruongs samling omfattar cirka 700 häften och några böcker. Lars Thomassons samling omfattar flera tusen böcker och Lars-Anders Baers utgörs idag av 1400 böcker och rap-porter av olika slag. Men utrymmet är än så länge inte något problem.
Till skillnad från många andra bibliotek behöver de än så länge inte slänga något och Peter Sarri säger att de därför gärna skulle ta emot också så kallade pliktexemplar av alla utgivna titlar som rör det samiska.
Också på bokområdet finns det nämligen ett slags repatrieringsdiskussion.
Peter Sarri har påtalat att det vore bra med en ordning där samiska pliktexemplar lämnades till Sametingets bibliotek. Idag är det sju bibliotek, bland annat Kungliga biblioteket och universitetsbiblioteket i Lund, som tar hand om alla utgivna titlar i Sverige.
– I Norge funkar det så att samiska pliktexemplar skickas till Karasjok, men här har det inte gått. Istället har jag gått ut till andra bibliotek och sagt att de inte behöver slänga sådant som de betraktar som samiskt, utan att de istället kan skicka det till oss.
De som använder materialet på Ája är förstås Sametingets och Ájttes personal, men också studen-ter, forskare och allmänheten.
Antalet fjärrlån till platser runtom i landet är också stort. Sametinget har dessutom den största enskilda samlingen av samiska barn- och ungdomsböcker för utlån på svensk sida av Sápmi, varför en hel del skolor och förskolor finns bland kunderna.
– Jag har också ett depåbibliotek. Det innebär att jag skickar ut böcker till skolor i landet som de får ha under ett läsår, berättar Peter Sarri.
Utlåningsstatistiken stiger år för år för biblioteken i Ájabyggnaden. Det gäller både lån på plats och fjärrlån.
Antalet besökare per år har legat ganska konstant kring tusen de senaste tio åren. De senaste två åren har antalet sjunkit något för att landa på cirka 800 besökare.
Men trots att perso-nalen upplever att intresset för de samiska biblioteken och arkiven är stort, har öppettiderna för-sämrats.
Sedan årsskiftet är det bara officiellt öppet en dag i veckan. Allt som en följd av bespa-ringar på museet. Bibliotekarierna och arkivarien vill dock hålla god service och tillgänglighet och på Ájttes hemsidan upplyser de om att det går bra att höra av sig och boka in en tid.
– Vi stänger inte ute någon. Bara man hör av sig innan, så ordnar vi det, säger de.