Förutom 20 000 år gamla grottmålningar är ett av det äldsta klottret människan känner till en 3500 år gammal inristning i hieroglyfer vid Sakkara-pyramiden i Egypten. ”Jag är mycket imponerad av Farao Djosers pyramid” har någon skrivit där.
Ett av historiens mest kända klotter finns i Hagia Sofia-moskén i Istanbul, Turkiet, som byggdes år 532. Det var då en kyrka och staden hette Konstantinopel som var det Bysantiska rikets huvudstad. Den bysantiska kejsaren Basileios II värvade soldater från Norden som fick arbeta som hans livvakter. Truppen med nordmän fick namnet Väringagardet.
1964 upptäcktes en inristning från 1000-talet på ett räcke. Förnamnet Halvdan i runskrift är det enda som är läsligt av inristningen. Väringagardets vanligaste inristning var ”X ristade dessa runor”, och den formen tros inristningen i Hagia Sofia ha följt. En ”tag” helt enkelt. Arbetspassen som livvakt i Hagia Sofia lär ha varit oerhört trista. Halvdan hade kanske stått uppe i södra galleriet och räknat får i timmar. Av ren tristess kanske han slentrianmässigt började klottra.
1975 upptäcktes ännu en inristning från 1000-talet på samma räcke. ”Arne”. Inte helt olikt dagens klottrares verkar Arne och Halvdan ha tävlat med varandra om att synas.
Det mesta av historiens klotter har gått förlorat när städer förstörts eller kulturer gått under. Hur klotter av vanligt folk kunde se ut för 2000 år sedan klarnade när arkeloger började gräva ut den romerska staden Pompeji med början år 1748. Staden begravdes av ett vulkanutbrott år 79 och när det arkeologiska arbetet tog fart på allvar under 1900-talet upptäcktes fler än 15.000 klottrade budskap på väggarna. De flesta har sexuell karaktär. Ordet ”kuk” användes ganska frekvent. Ett klotter önskar en person vid namnet Chius värre hemorrojder än dem han har, ”så att de ska klia ännu värre än de redan gör”. Så kunde gatukonst se ut i en medelstor romersk stad några år efter Jesus död.