Svängigt så in i Norden
Band från tre nordiska länder fick publiken att gunga med under Kalottjazz och bluesfestivalen.
Fredag 30 juni
Blues Night, Folkets Hus, Haparanda
Ramblin? Minds/Horny Minds: Mikael Bäckman, munspel, Leo Holmberg, gitarr, sång, Anders Wedin, gitarr, sång, Anna Wedin, bas, sång, Katarina Pettersson, trummor, Pär Westling, sax, Stefan Tjerngren, sax.
Erja Lyytinen Band: Erja Lyytinen, sång, gitarr, Davide Floreno, gitarr, Matti Wallius, bas, Jani Auvinen, trummor.
Thorbjørn Risager Blue 7: Thorbjørn Risager, sång, gitarr, Andreas Biilmann, trumpet, Kasper Wagner, sax, Svein Erik Martinsen, gitarr, Emil Balsgaard, piano, Søren Bøjgaard, bas, Martin Seidelin, trummor
Den andra dagen under Kalottjazz & bluesfestivalen i Haparanda/Torneå kröntes med en bluesafton med skandinaviska inslag. Tre band från Sverige, Finland och Danmark fick i gång publiken ordentligt. Jazz och bluesfestivalen i gränsstäderna ångar på och det vackra vädret utnyttjades bland annat med Open air jazz utanför shoppinggallerian i Haparanda. På finska sidan uppträdde Joona Tolvainen Trio samt det svenska bandet MusicMusicMusic med de livfulla bröderna Kallerdahl i fronten. Bluestemat i Folkets hus, Haparanda var dock den publika magneten.
Piteåbaserade Ramblin? Minds fick den föga avundsvärda uppgiften att inleda kvällen vid den för musikstilen tidiga timmen. Utan gitarristen och vokalisten Anders Wedin, men förstärkta med blåssektion Horny Minds, lyckades bandet få i gång publiken. Framför allt de snabba shufflelåtarna med saxofonstötar och bra driv i rytmsektionen, föll folket i smaken. Bassisten Anna Wedin och Leo Holmberg på gitarr turades om framför mikrofonen med den äran. Ramblin? Minds har 20-årsjubileum nästa år och det råder ingen tvekan om att bandet är samspelt.
När kvällens finska inslag, Erja Lyytinen band, äntrar scenen levererar Not a good girl och den unga finskans gitarrspel är verkligen styggt. Hon är inte stor till växten men det är inget frökenlir när Erja Lyytinen plågar strängarna. Det svänger något förskräckligt och Lyytinen alternerar solon med likaledes skicklige gitarristen Davide Floreno, hela tiden med ett brett leende. Lyytinen har en riktigt fet ton och bett i attacken i sitt spel. Hon berättar efter spelningen att hon har studerat vid Sibeliusakademin i Helsingfors, men det är inte därifrån blueskunskaperna kommer. Låtmaterialet är minst sagt varierat och souleskapaderna i Whitney Houstons stil hade undertecknad gärna varit utan. Det spretar lite för mycket och luften går lite grand ur publiken när en svängig upptempolåt följs av mindre lyckade soulfunkeskapader. Men när Lyytinen plockar fram slideröret är alla lyckliga igen.
De danska gentlemännen i Thorbjørn Risager 7 spelar klassisk rhythm & blues med stänk av New Orleans. Inledande BB Kinglåten Caledonia visar vart vi är på väg. Soundet är mera polerat än de tidigare banden men svänget är intakt. Frontmannen Risagers raspiga röst bryter av på ett bra sätt och gör att det inte låter alltför snällt. Det är inget fel på gitarrspelet hos Risager, rytmiskt och sparsmakat, och han släpper också fram bandets andra gitarrist Svein Erik Martinsen som tar för sig ordentligt. De danske gör som så många bluesakter, nämligen ger sig ut på funkäventyr, och gör det faktiskt riktigt bra.Publiken är med på noterna och när danskarna levererar en kanonversion av ännu en BB Kingklassiker, Let the good times roll är saken biff. Alltför tidigt tar spelningen slut, men tröst finns för publiken i Haparanda då jamsession på stadshotellet tar vid.
Så jobbar vi med nyheter