"Man måste våga komma och se också"

Ikra. Fiskrom på ryska, det vill säga kaviar. Ikrafestivalen, världens nordligaste dans- och performansfestival som invigdes på Torget i Haparanda i går kväll och som nu pågår för fullt i staden, är alltså en festival i kaviarens tecken.

Foto: Sara Moritz

Foto: Sara Moritz

Foto: Sara Moritz

Haparanda2011-06-17 06:00

Namnet ska föra tankarna till vatten och älvbrus och i synnerhet Torneälvens mynning där det röda guldet sköljer ut i Bottenviken. Fast den som står främmande inför performanskonstens uttryck tänker kanske: kaviar som i klet och gegga, för är det inte sådant de ägnar sig åt? Kläcker ägg på hjässan, doppar ansiktet i mjöl?

Enligt Annika Kronqvist, som ansvarar för kurserna på Sverigefinska folkhögskolan, varifrån festivalen utgår, är medveten om att det finns en utbredd osäkerhet inför konstformen. Hon jämför med abstrakt konst, som en gång i tiden framkallade misstro hos publiken men som ingen i dag höjer på ögonbrynen åt, och hon tror att performancekonsten också kommer att bli mer accepterad i framtiden - nästan folklig.

-  Det är på väg uppåt hela tiden. Men man måste våga komma och se också, och det är därför som det är bra med en sådan här festival, säger hon och berättar om en äldre kvinna som till en början var mycket skeptisk mot den underliga verksamheten i Svefis byggnad.

-  Hon tyckte "äsch, jag orkar inte". Men sen blev hon nästan fast i det. Alltid.

Allt för publiken
Annika Kronqvist påpekar att de gör allt för att nå ut till publiken, att de undviker konstinstitutioner utan hellre går ut på gator och torg - ja bokstavligen, torg, eftersom Torget i Haparanda är skådeplats för ett flertal av helgens utlevelseföreställningar.

Just på Torget kommer bland annat Marcus Vinicius från Brasilien att avsluta sitt konstprojekt 24 hours of Light i dag, klockan 16.30. Han har vistats i Haparanda i en månads tid för att låta sig påverkas av det nordiska ljuset, och Johannes Blomqvist, mannen bakom Pain - Performance Art in Norrbotten, som bjudit in brasilianaren, berättar att denne numera är ganska sömnig. Finalen består av att han låter sin kropp övergjutas av stearin och står som en vit staty i ett dygn.

Själv kommer Johannes Blomqvist främst att arrangera små picknickmöten på Svefis innergård, det rör sig om avslappnade konstnärliga seminarier eller ska man säga samkväm där publiken får sitta ner och diskutera de olika utlevelseverken och utbyta tankar och idéer.
I dag kommer bland annat engelsmannen John Court att berätta om sitt skapande som använder sin kropp för att "uttrycka oredan i sina inlärningsupplevelser".

Dessutom ska Johannes Blomqvist medverka på invigningen (som var i går).

-  Det blir väldigt ångestladdat, 300 meter plast och ägg och så där. Förra gången var publiken ganska chockad, vi gjorde det i Piteå på stranden och folk bara satt kvar (Johannes Blomqvist gapar för att visa hur publiken reagerade). Jag sitter och blir en jättestor puppa i plast och det är massa slajm och blod och grejer och jag försöker föda ut en massa ägg.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!