Efter en start som säkert fick några att fundera på om man hamnat på rätt föreställning, navigerade Malmbergsteatern skickligt mellan allvar och humor inom vitt skilda ämnen. Vad sägs om politiskt potpurri på en skala från Gällivare kommunfullmäktige till Putin, framfört med rim, dialekt och imitation. Eller jämförelser mellan Jönssonligan och Sveriges regering, Svenska kyrkans nya psalmer om dieselgång, klimatkris och plast i haven. Skämten haglade om elbilar, mäsk, snippdom och inflation samtidigt som man raljerar om låg kompetens inom såväl försvar, bank som kommun.
En särskilt komisk tolkning är sketchen som visar “Slow-TV på tandvårdskliniken” där den enda tandläkaren skäms iväg. En frustrerande situation på grund av extrem personalbrist inom tandvården som tyvärr är kommuninvånarnas vardag, visas på ett sätt som river ner publikens generösa skrattsalvor.
Lokalt skvaller från Flashback, Jodel och NSD kryddar dialogen, samtidigt som allvarligare och sorgligare ämnen, asylfrågor och samhällsomvandligen, får oss som bor här att reflektera.
Det märks att större delen av ensamblen samarbetat länge tillsammans, de växlar sömlöst mellan sketcher och akter med hjälp av både musik och vitsar, vilket gör att tiden flyger iväg.
Musikaliskt framfördes ny musik skriven av Simon Lundmark på ett tonsäkert sätt. Andra melodier har lånats friskt från både psalmer och modern musik, med fyndiga nya texter som framhäver humorn och självklart var Hooja-kopior med på scenen.
Manustexter skrivna av i huvudsak Tomas Junkka, med vår kära Rappi-Pekkas omisskännliga fräckisar där vi håller för öronen på personer under arton år. En längtan till nästa års revy är väckt.