Fristäder har funnits sedan 1990-talet, ett initiativ som inleddes med skyddet av författaren Salman Rushdie. Då var det endast författare eller journalister som omfattades. Idag har rörelsen breddats och omfattar även musiker och scen- och bildkonstnärer.
Att den politiska majoriteten i Luleå avsatt medel och lagt inriktningen för att bli en fristad för en förtryckt kulturarbetare är en viktig kulturpolitisk satsning och en markering och befästande av yttrandefrihet och demokrati.
Behovet av fristäder för hotade konst- och kulturutövare och författare är stort då yttrandefriheten kränks i en rad olika länder med skiftande politiska system.
Att Luleå bestämt sig för att bli fristad får inte tolkas som symbolpolitik. Därför är det viktigt att personen som ges fristad får en aktiv roll i Luleås kulturliv. Om konstnär, är det viktigt att Luleås konstnärer kopplas in i detta arbete. Om författare, Luleås författare.
Fristäderna är av avgörande betydelse för den kulturutövare som tas emot. Dels genom vad fristaden innebär för en förtryckt, kreativ medmänniska. Dels som uttryck för vårt demokratiska samhälles värderingar och vår övertygelse om allas lika värde, ett samhälle som visar solidaritet med länder där yttrandefrihet, demokrati och andra fri- och rättigheter saknas eller attackeras.
Vi är stolta över att Luleå valt att ta detta viktiga steg och över att vi fått vara del av att möjliggöra denna satsning. Det är ett viktigt inslag i Luleås fortsatta kulturutveckling.