Två gruvsamhällen - två skilda berättelser

De flyttade båda från respektive gruvsamhälle i 20-årsåldern. Nu aktuella med fotoutställningen "Gruvan" och två helt skilda dokumentära berättelser om städer som försvinner när gruvbrytningen expanderar.

Erik Holmstedt har sedan 1968 dokumenterat sin gamla hemstad Malmberget som snart inte finns kvar. Nu släpper han fotoboken "Malmberget" där han porträtterat samhällets byggnader som berättar om de mellanrum som skapats och liv som en gång levts. På bild Götgatan 7.

Erik Holmstedt har sedan 1968 dokumenterat sin gamla hemstad Malmberget som snart inte finns kvar. Nu släpper han fotoboken "Malmberget" där han porträtterat samhällets byggnader som berättar om de mellanrum som skapats och liv som en gång levts. På bild Götgatan 7.

Foto: Erik Holmstedt

Fotografi2023-08-29 16:30

– Den första bilden tog jag 1968 när läroverket sprängdes i Malmberget, säger Erik Holmstedt, dubbelt aktuell eftersom han precis släppt sin nya fotobok "Malmberget".

undefined
Skånebacken 1, fotografi från Erik Holmstedts fotobok "Malmberget".

Boken har han dedikerat "Till dem som fått lämna sina hem". Själv har Erik Holmstedts närmat sig sin forna hemstad med en osentimental blick.

– Jag har alltid vetat att Malmberget skulle rivas. Det berättade mina föräldrar. Jag växte upp med medvetenheten att allt är förgängligt. Om inte Gruv 4:an och starka lokala socialdemokrater drivit frågan att Malmberget skulle finnas kvar hade man flyttat hela samhället redan 1968. I stället byggdes en ny skola en kilometer västerut även om man visste att det fanns malm även där, säger han.

undefined
Majorsgatan 7, fotografi, Erik Holmstedt ur boken "Malmberget".

Till skillnad från Kiruna är det få som dokumenterat nedmonteringen av gruvsamhället Malmberget. 

– Jag har alltid fotat men det var först 2007, i samband med den stora utrymningen, som jag målmedvetet började dokumentera och ta porträtt av de övergivna byggnaderna. Det är platsen som intresserar mig och de levda liv som man kan se spår av i de övergivna husen.

För två år sedan bestämde han sig för att det var dags för ett avslut och Erik Holmstedt ville lämna efter sig sin gedigna dokumentation av ett gruvsamhälle som upphört att existera. Tillsammans med texter av Bo Madestrand och historikern Curt Persson berättar Erik Holmstedt om ett samhälle i uppbrott – stora färgbilder på hus och platser i huvudsak som ett topografiskt tillstånd.

– Jag vill förmedla ett gemensamt minne med plats att försjunka i bilderna, säger han.

undefined
I fotoboken "Grouse city" har fotografen Anders Alm återvänt till Kiruna där han uppsökt sina barndoms platser.

Om Erik Holmstedt har ett osentimentalt förhållningssätt har Anders Alm närmat sig sin barndomsstad Kiruna på ett mer känslomässigt plan genom att uppsöka platser och sammanhang han upplevde under sin uppväxt i böckerna "Grouse city" och "Innanför linjen för påverkade områden". 

– Jag funderar på hur mycket en gruva kan expandera. Den gröna omställningen är bra, men tillväxten har en baksida som slutligen blir ohållbar. Det finns andra värden att ta hänsyn till. Samtidigt skulle Kiruna inte finnas om det inte vore för gruvan, säger han.

Tillsammans med helt spontana bilder har han uppsökt verksamheter som knattehockey, replokaler och ridstall för att berätta om Kirunas stadsomvandling.

– Vår utställning heter "Gruvan", men ingen av oss har en enda gruvbild. Vi berättar en annan historia om dessa gruvsamhällen, menar Anders Alm och Erik Holmstedt.

Fotnot: Utställningen Gruvan visas på Centrum för fotografi i Stockholm från och med den 8 september. 

undefined
"Jag trivdes bra i Kiruna och spelade bland annat hockey när jag växte upp. Jag flyttade för att utbilda mig och kom sedan aldrig tillbaka", säger Anders Alm.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!