Redan på båten över sjön Langas från Kebnats till Saltoluokta fjällstation möts besökare av musik. Och så fortsätter det i dagarna tre på denna plats intill världsarvet Laponia och de vidsträckta nationalparkerna Stora Sjöfallet och Sarek.
– Det är en annan känsla här. Platsen talar för sig själv. Naturen är större än musiken, förklarar Daniel Austern, medlem i bandet The original Swedish Arvika Blues Breakers.
Det är andra gången bandet deltar vid Saltoluokta folkmusikfestival, men då var de en annan konstellation.
– Vi är egentligen åtta bandmedlemmar, men familj, barn och andra omständigheter gör att vi sällan står på scen samtidigt, säger Nikolai Lindholm.
Och precis som människorna på scen varierar, förändas också repertoaren.
– Det beror på vilka instrument som finns tillgängliga, men grunden är gammeldans, vals och finska sånger, säger bandets kontrabasist Mats Dimming.
Bandet bildades 2008 av studiekamrater vid Ingesunds musikhögskola. Idag ser det sig själva som ett musikkollektiv.
– Det började med min examenskonsert som min morfar skulle besöka och för att han skulle känna igen någon musik spelade vi "Johan på snippen". Vi upptäckte hur kul det var att spela dessa lättsamma låtar som har noll hippfaktor. Så vi fortsatte ,också för att det är skönt att bryta av med prestigelösa uppträdanden eftersom vi alla har andra musikkarriärer också, säger Dan Palmqvist.
Musiken förmedlar också lust och glädje. Och när Nikolai Lindholm tar fram sitt portabla trumset, som består av en tvättbräda och diverse burkar, öser bandet järnet under repetitionen inför kvällens konsert. (se video på kulturens webb; kuriren.nu)
Det är också just för gruppens förmåga att lyfta taket som festivalgeneralen Oline Bakkom, bokat bandet. Hon har besökt festivalen ända sedan starten på 1970-talet, då som musiker, men tog över som festivalgeneral 2007 efter Hans Andersson som dog 2010.
– Men han finns fortfarande med mig. Jag för långa samtal med honom när jag planerar festivalen. Det är otroligt viktigt för mig att förvalta hans arv, säger hon.
Oline Bakkom är yrkesmusiker och har turnerat runt om i världen men bara en gång har hon missat Saltoluokta folkmusikfestival.
– Det är en mycket speciell stämning här, kanske för att man tvingas lämna bilen på andra sidan sjön, lämna det världsliga bakom sig och tillåta sig vara ett med känslan. Jag känner mig alltid styrkt när jag åker här ifrån. Troligen är det också därför publik och musiker återkommer år efter år. Många som var här som barn kommer nu med sina egna familjer.
Platsens betydelse för henne kan också beskrivas på ett annat sätt. Det var här hon valde att förlovade sig med sin käresta Lillebror Vasaasen för två år sedan.
– Det var en fantastisk upplevelse. Vi fick specialtillverkade ringar av samebyn och som överraskning en förlovningsfest.
Tillsammans uppträder paret under festivalen med flera akter. Båda fostrade i familjer där folkmusik varit vardag fick de tidigt lära sig musikens grunder av äldre spelmän.
– Det är en stor skillnad mot idag när de flesta går på musikhögskolor och fostras av ett fåtal lärare. Jag tycker mig se en tendens att folkmusiken likriktas, säger Lillebror Vasaasen.
Maria Jonsson och Daniel Pettersson har fått äran att hålla öppningskonserten ner i kåtan med utsikt över fjällvärlden och dess vatten. De repeterar i samma rum som Maria Jonsson sover med sin familj, medan hennes son Mats bygger ihop en legofigur på golvet, inför eftermiddagens soundcheck. Utanför pärlar ljudet av jokk. Under två års tid har de tagit sig an gamla notböcker från mitten på 1800-talet som de funnit i det gamla nedlagda arkivet i Umeå. Låtarna spelades redan på 1700-talet men nedtecknades först senare.
– Källmaterialet och notbilden är enkel. Man förutsatte helt enkelt att spelemännen visste vilken tonart man spelade de olika låtarna i eller hur man spelade en kadrilj, säger Daniel Pettersson.
Deras arbete har därför gått ut på att försöka översätta tre gamla notböcker, innehållande 200 låtar, där den gemensamma musiktraditionen med Österbotten på finska sidan är stark.
– Men vissa av låtarna var helt ospelbara på våra instrument, nyckelharpa och viola damore. Många var avsedda för klarinett som var ett vanligt instrument då.
De valde slutligen 19 låtar som de tolkat, dock med tanke på den historiska försvarbarheten.
– Viktigast har dock varit att få det att svänga och låta kul. Vårt mål är att det ska gå att dansa till, säger Daniel Pettersson.
Och när det sedan bara återstår en timme innan öppningskonserten ljuder musiken från deras gemensamma program över fjället.
Årets upplaga av Saltoluokta folkmusikfestival har börjat.