DET ÄR FEBRUARI 1951 och det brinner i Vaisaluokta. Ett par turiststugor brinner ned och dit kommer fjällbon Sven-Börje Johansson, samen Mikkel Kuolok och hans brorson Ante för att se vad som hänt. På lite avstånd ser Ante hur hans farbror och Sven-Börje blir nedskjutna. Ante lyckas fly och det blir den dramatiska starten på en lång och plågsam mördarjakt. Förövaren rör sig vant i terrängen och hans eget privata krig har precis startat. Innan det sista skottet har skjutits efter en veckas intensiv jakt, kommer flera människors liv att ha påverkats för alltid.
Gällivareförfattaren Jerk Schuitema bygger sin roman på de uppmärksammade händelserna i fjällen runt Akka och Vaisaluokta vintern 1951. En norsk mentalsjuk man, Torbjörn Hansen, flyr in i de norska fjällen och tar sig in på svenskt territorium och lever som laglös, stjäl mat där han kommer åt och slipar på sina mentala villfarelser.
Författaren har lyckats levandegöra de braskande rubrikerna och ger en väldigt trovärdig och fördjupad bild, både av mördaren och de poliser och militärer som jagar honom.
EN UNG KVINNLIG journalist, Inger Ekman, precis anställd på en av lokalredaktionerna i Gällivare, får också en viktig roll i det drama som är på väg att utspelas. Det är hon som genom en sund nyfikenhet och en vilja att försöka förstå de bakomliggande orsakerna, letar sig fram till förövarens historia och kanske förklaringen till varför han beger sig djupt in i de svenska fjällen för att
göra upp med världen.
En sak som imponerar på mig är författarens förmåga att skildra sina karaktärer och ge dessa en trovärdighet som känns gedigen. Framför allt gäller det polisen Torsten Gustafsson från Jokkmokk och fjällflygaren Arne Gundersen. Även ett par av de norska poliserna som också deltar i mördarjakten men mest av allt förövaren, norrmannen Torbjörn Hansen.
Det är kring hans figur det mesta kretsar. Han som tillbringar ett par hundra dagar i fjällen, i det som förvandlas till hans egen självvalda krigszon, den plats där hela hans liv ska avgöras.
Den unga kvinnliga reportern får i romanen gestalta förnuftets röst, den som försöker leta reda på de bakomliggande orsakerna.
Författaren lyckas skapa stor dramatik av jakten på den förvirrade men dödligt farliga norrmannen. Torbjörn Hansen bär med sig en tragisk förhistoria och genom utdrag ur hans (fiktiva?) dagboksanteckningar och Inger Ekmans efterforskningar i Narvik, får hela boken en mycket levande prägel.
Stark historia. Bör läsas.