Anna Björk är aktuell som producent för långfilmen Miraklet i Viskan, med premiär i april.
– Det är en film för den breda publiken som jag tror kommer gå jättebra, säger hon.
Filmen, med bland annat Rolf Lassgård, kan beskrivas som en klassiskt svensk film. Den handlar om en djupt rotad familjekonflikt, med inslag av tragikomik och klassmotsättningar.
– En tragikomisk skröna skulle man väl kunna säga, säger Anna Björk.
– Och så sker det ett mirakel.
Filmen spelades in i Viskan, Sundsvalls kommun, men även i Älvsbyn. Hela sin karriär, sedan början på 90-talet, har Anna Björk varit aktiv i Nordkalottenområdet.
– Det är för att jag är född och uppvuxen i Luleå. När jag började söka mig till tv och film gick det hand i hand med att Filmpool Nord började sitt försöksprojekt och det började växa upp en filmverksamhet i Norrbotten, säger hon.
I dag jobbar hon åt Giraff Film i Luleå. Ju längre norrut man kommer, desto längre ut i branschens periferi hamnar man.
– Mitt yrke och min verksamhet är internationell. Det ställer krav på att jag hela tiden håller mig ajour med där makten och där det större branschkollegialet finns, säger Anna Björk.
– I den position jag har idag är jag tvungen att hela tiden vara aktiv på andra plattformar, som finns i Stockholm och ute i Europa.
Men det finns helt klart fördelar med att bygga upp en filmkarriär i närheten av polcirkeln. Man får erfarenhet av arktiskt klimat med mycket snö. Det handlar om allt från hur man sköter filmutrustningen i kyla, att kunna anpassa inspelningar efter hastiga väderförändringar eller ta hand om skådespelare som behöver pulsa runt i minus 35 grader och snö. Dessutom har Anna Björk nätverk i bland annat Nordnorge (där hon var bosatt i fyra år) och nordvästra Ryssland.
– Av naturliga skäl är vi väldigt få långfilmsproducenter på Nordkalotten som har det nätverket. Det är ett stort värde för mig. Att ha min bas här är bara positivt för mig, säger hon.
När Anna Björk började inom filmbranschen för nästan 25 år sedan var den mansdominerad – och det är den än idag.
– Men vi har blivit bättre och bättre på att organisera oss internationellt. Vi har en organisation som heter Women in film and television, Wift. Det gäller att kollegialt söka sig till varandra och organisera sig, säger hon.
När Anna Björks karriär startade hade hon hjälp av Stina Klemming som fungerade som en mentor.
– Mentorskap är superviktigt. I dag har jag andra kvinnliga producenter som är mina mentorer, mentorskap ska man inte underskatta.
Anna Björk är autodidakt och har jobbat sig upp i branschen. Idag sitter hon själv på en maktposition. Som producent har hon ett övergripande ansvar för filminspelningen och de som anställs.
– Om jag tittar på mig själv som kvinnlig producent är det väldigt viktigt att jag också har de glasögonen på mig vid anställningar. Att jag tar ansvar för att få in fler tjejer i produktionen, säger hon.
Hon upplever dock att det blivit mer yrkesverksamma kvinnor i branschen sedan hon började arbeta inom den.
– Då var det mansdominerat. Yrkesvalen var väldigt traditionella. Tjejerna jobbade med de kvinnliga uttrycken och männen jobbade i chefsposition och med det tekniska. Det ser ut så mycket fortfarande, men det sker förändringar till det bättre, säger hon.