Nästa år är det 80 år sedan Astrid Lindgren skrev berättelsen om Pippi Långstrump – flickan som är starkast i världen, har en kappsäck full av guldpengar, lever ensam i Villa Villerkulla och har en pappa som är kung i Söderhavet. En flicka som är helt förmögen att ta hand om sig själv och sina djur, apan Herr Nilsson och hästen Lilla gubben, och lever sitt liv så som hon önskar.
– Pippi är en tidlös historia. Det är nog därför den berättelsen fortfarande är så populär, säger Inger Nilsson.
Hon är på plats i Boden för att delta under barnfilmsfestivalen "Vinterljus" och dyrkan av hennes karaktär går inte att ta miste på. Hon blir hela tiden stoppad när otaliga föräldrar och barn vill ta en selfie tillsammans eller ber henne att signera böcker. Ja, berättelsen och filmatiseringen verkar löpa som en gemensam röd tråd mellan generationer, tidlös och livskraftig.
"Du var min idol som barn", säger en mamma med barnvagn samtidigt som flera barn, utklädda till Pippi, också önskar få en liten pratstund eller bild på Inger Nilsson.
– Visst, det har varit lite besvärligt att "vara Pippi hela livet". Inte minst då tv-serien hade premiär. Då fanns bara en tv-kanal och jag blev på något sätt allmän egendom. Jag är uppvuxen i lilla samhället Kisa där vi aldrig låste dörren. Plötsligt kunde det stå helt främmande människor i vårt hus och undra var jag var ("för visst är det har "Pippi Långstrump" bor?"). Idag upplever jag dock att det finns en annan respekt i offentligheten, säger hon.
När tv-serien om Pippi hade premiär 1969 följde en Pippi-hysteri i Sverige. Snabbt spelades också två långfilmer in med regissören Olle Hellbom under år 1970 - "På rymmen med Pippi Långstrump" och "Pippi Långstrump på de sju haven" – med samma tre barn i huvudrollerna.
– Vi är fortfarande vänner, jag och Maria Persson (Annika) och Pär Sundberg (Tommy) även om båda numer bor i Spanien. Jag menar, vi gick egentligen lågstadiet ihop eftersom vi bodde ihop under inspelningarna tillsammans med en barnflicka som också var lärare. Det är som att återse gamla klasskamrater, säger Inger Nilsson.
Hon är den enda av de tre som utbildat sig till skådespelare (hon gick scenskolan i Göteborg), även om hon först gick en utbildning till sekreterare.
– Det blev inte så mycket sekreterarjobb, men det var ett bra jobb under lov när jag utbildade mig till skådespelare, säger hon.
Idag försörjer sig Ingrid Nilsson som frilansade skådespelerska med bas i Stockholm och rollen som Pippi Långstrump har hon lämnat långt bakom sig.
– Jag har inte medverkat i många barnteaterpjäser eller filmer under min vuxna karriär, senast faktiskt i filmatiseringen här uppe i Luleå och Boden, av "Lill Zlatan och farbror raring". Men visst, rollen som Pippi Långstrump fick upp mina ögon för teaterkonsten. Det är en varm och fin berättelse generationer berörs av även om jag gått vidare till andra gestaltningsuppdrag, säger Inger Nilsson.
Edeforsakademin vars ledord är "Lust och Fägring" verkar för att stärka den professionella kulturen i Edeforsbygden. Föreningen har, med säte i Harads, sedan några år arrangerat två festivaler – "Sommarljus Visfestival" samt "Vinterljus" med fokus på barnfilm.
Dessutom delas ett Årligt filmpris ut, som i år gick till Ingrid Nilsson, för hennes rolltolkning av Pippi Långstrump "en ikon av frihet".