"Ann-Helén Laestadius bok "Stöld" nockade mig. Jag har aldrig förstått vidden av vilket hat samer utsatts för. Därför ville jag verkligen ha rollen som polisen Martinsson", säger skådespelaren Charlotte Lindmark.
– Jag skrek av lycka när de ringde och berättande att jag fått jobbet, säger hon.
Charlotte Lindmark möter upp i sitt kontor i en äldre fastighet på Östermalm i Luleå. Hon har precis landat efter premiären av "Alice på Gültzauudden" som spelas gratis för andra sommaren i rad vid den natursköna badplatsen i Luleå.
– Jag är fortfarande uppe i varv. Jag spelar både den elaka Hjärter Dam och den stressade mamman, och jag blir bokstavligt stressad av att spela stressad, säger hon och skrattar högt med hela kroppen.
Charlotte Lindmark har nämligen nära till skratt och stora gester. Och kanske är det för hennes komiska roller och framträdanden som hon klivit in i norra Sveriges hjärtan. Skolad och upplärd som skådespelare, i numer nedlagda Teater Scratch, har hon sedan 14 år jobbat som frilansande skådespelare där hon drivit sina egna scenprojekt, växelvis med uppdrag som moderator, föreläsare, drama- och sorgepedagog. Och nu gör hon alltså entré i den internationella filmvärlden, osminkad och smått förhärdad i en polisroll, i filmen "Stöld".
– Jag ville verkligen ha rollen efter att jag läst Ann-Helén Laestadius bok "Stöld" – berättelsen filmen bygger på. Jag kände mig ärligt korkad eftersom jag som norrbottning, förvisso uppvuxen och boende vid kusten, aldrig tidigare förstått vidden av det hat som finns i vår del av landet mot samer. För mig handlade det inte om ett skådespelarjobb, utan en viktig folkbildande berättelse som borde vara obligatorisk i skolan, säger hon.
I boken "Stöld" är polisen Martinsson en man, men i den norsksvenska filmproduktionen är det en kvinnlig karaktär. En förhöjning av berättelsen, menar Charlotte Lindmark.
– Jag tror att min roll som polis kan upplevas som läbbigare. Jag menar, stereotypen av en norrbottnisk polis, tillika medlem i ett jaktlag, har historiskt varit en man. Därför kan nog Martinsson i filmen upplevas som mer provocerande. Hon väljer en misshandel före en illegal renslakt, som enligt svensk lagstiftning bedöms som stöld. Det är med andra ord en komplex verklighet som skildras.
Det är, som sagts, Charlotte Lindmarks största filmroll – hittills ska tilläggas. Hon har tidigare medverkat i ett otal filmproduktioner som förlagts till norra Sverige, men då mindre roller i filmer som exempelvis "Jägarna", "Midnattssol" och "Flocken".
– Nu har jag en stor biroll och kan inte bli bortklippt. Jag kan inte säga att det är min största roll. Jag har skrivit, producerat, skaffat kapital, repeterat, sålt och turnerat med mina egna teaterproduktioner. Det är stort och extremt slitigt att köra bil, bygga upp scenografin, lära upp en tekniker, spela, riva och packa ihop för att få några timmars sömn innan jag ska köra till nästa stad för att återupprepa proceduren. Då är filmskådespelare extremt omhuldade, säger hon.
Charlotte Lindmark målar sedan upp bilden av de två första inspelningsdagarna av hennes medverkan i "Stöld", i ett ingenmansland utanför Soppero, i början på mars i år.
– Vi filmade på natten. Det var -32 grader och filmteamet hade byggt upp en fiktiv plats på en i övrigt obebodd plats. Då insåg jag hur bra filmskådespelare har det. Efter varje tagning var det två personer som kom med värmefiltar och frågade hur jag mådde. Då ville jag nästan skrika att jag faktiskt är van att sköta mig själv, men kan förstå att det är lätt att bli en diva, säger Charlotte Lindmark.