LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Duo Nöje möter upp Zacke på Holms Konditori på Skurholmen i Luleå, samma plats där han för över 15 år sedan spelade in en video med L-Town Crew. Och även om Luleå och Norrbotten fortfarande finns representerat i hans texter menar Zacke att det nu för tiden handlar mer om människorna än om själva platsen.
– Jag har ju inte bott här på sju år nu, och jag tror det är anledningen till att jag pratar mer om personer än om platser. Jag vill ju inte att det ska bli någon slags nostalgibild jag målar upp, och det tycker jag inte att det är heller. Det jag pratar om på nya plattan hade egentligen kunnat hända varsomhelst, men Norrbottens finns där som en slags ryggrad, det är ju det jag känner till.
Nya albumet, Zackes tredje fullängdare, har fått titeln ”Fattigkussen”. Med fattigkussen är ingen speciell person, utan snarare en hel massa personer ihopbakade till en, berättar Zacke.
– Det anspelar på uttrycket ”den fattiga kusinen från landet”. Hela tanken är att jag leker litegrann med begreppet ”landet”, för jag har aldrig riktigt fattat vad det betyder. Här uppe är det ju ingen som använder det ordet, man åker inte ut på landet, man åker till stugan. Så ”Fattigkussen” är nästan stockholmsslang, och jag har försökt bygga upp en karaktär kring det. Men jag kan inte säga vem fattigkussen är, det är en massa olika människor sammanvävda till en person, och jag är väl en av dem. Det är ganska svävande, men jag tror det är något slags identitetssökeri egentligen.
Med senaste albumet ”Renhjärtat” tog Zacke ett rejält kliv upp för karriärsstegen, men själv menar han att han inte direkt känt någon press inför det nya albumet.
– Med "Renhjärtat" kanske jag pissade in mitt revir litegrann, men jag har ju inte haft några smash-hits. Det jag har haft mest ångest för är att det ska gå nog bra för att jag ska kunna åka ut och gigga. Jag lever ju ändå på musiken och vill kunna fortsatta med det. Så det har varit den störst pressen, vanligt jobb-pressen (skratt).
Inför släppet av albumet har Zacke i intervjuer uttryckt en längtan efter att tänja på den svenska hiphopens gränser, något han tycker att han lyckats med.
– Anledningen att jag ens började med hiphop var att jag tyckte att det inte fanns några gränser. Man kunde göra vad man ville, och antingen så blev det bra eller dåligt. Det var det som lockade, och som fortfarande lockar mig. Nu kan jag tycka att det finns ganska mycket regler, åtminstone om man vill ha framgångar, och det tycker jag är skitdrygt. Sen är det väl inte upp till mig att avgöra om jag tänjer på gränserna, men från mitt perspektiv tycker jag att jag har gjort det.
På albumet återfinns, förutom Den Svenska Björnstammen och Peter Morén, en hel del Luleåbekanta namn: Movits, Haartland, Kevin Mokori, Hanna Lindgren och Immunförsvarets David Björkén och Oskar Dahlberg. Och Zacke menar att han den här gången varit mer öppen för samarbeten än tidigare.
– Jag har ju haft gäster tidigare men den här gången har jag försökt låta folk komma in i processen tidigare, och det tror jag att jag tjänat på. Textmässigt sitter jag fortfarande ensam på min kammare, men när det gäller musiken har jag släppt in andra mer än tidigare.
Efter albumsläppet stundar turné för Zacke, även om inga norrbottensdatum finns spikade i skrivande stund. Och det visar sig att han inte är helt främmande inför tanken att flytta tillbaka norrut i framtiden.
– Jag börjar faktiskt mer och mer känna att det kanske är dags att flytta hem. Men jag vill inte behöva välja mellan att flytta hem eller att göra musik, det är ett jävligt tråkigt val. Jag vet ju inte om det är så, men det finns en viss risk för det. Det blir lite moment 22, för att kunna berätta historier så måste du flytta, men då blir du en svikare och då får du inte berätta historierna. Men det kanske blir att flytta hem och börja skriva om Stockholm, eller börja jobba på hemtjänsten igen (skratt).