LÄS FLER SKIVRECENSIONER PÅ DUONOJE.SE
Samtliga fyra medlemmar i The Vice har sina rötter i Norrbotten, närmare bestämt Piteå, Älvsbyn och Kiruna, men huserar i dag i Stockholm. Bandet har existerat sedan 2012 men först fyra år senare kommer nu deras självbetitlade debutalbum.
Och genremässigt är det här svårplacerad musik. Grunden är rock, eller hårdrock om man så vill, men med inslag av både hardcore, metal, sleaze och indierock, med en ljudbild som känns både 90-tal och modern på samma gång.
Och jag gillar det. De spridda influenserna går som en röd tråd genom samtliga av albumets tio spår och gör att det aldrig känns spretigt. Ekon av allt från Refused, Guns 'N' Roses och diverse gamla grunge och hc/emo-band går att höra både här och där på plattan, inte sällan i samma låt.
På ”All Is Well” låter bandet i det närmaste som en korsning mellan The Cult och Pantera, och en sådan mix är svår att ha några invändningar mot. Tillsammans med catchiga ”The Number Of Four” är "All Is Well" också den låt som sticker ut mest från mängden och skapar det där fundamentet som är ack så viktigt för ge albumet struktur.
Men referenser hit och dit, det säger egentligen inte så mycket. The Vice har hittat ett eget sound någonstans i mitten av alla sina influenser, och resultatet blir både unikt och riktigt njutningsbart.
Richard Karlssons säregna gitarrspel leder vägen albumet igenom och ger musiken både luftighet och karaktär. Sångaren Daniel Nordh blir den som står för tyngden, och samspelet mellan de två, uppbackade av en stabil och okomplicerad rytmsektion, blir till en riktigt snygg helhet.
Albumet är utgivet på Gain Musics underetikett Rambo Music, men är minst lika bra, för att inte säga bättre, än det mesta som finns att hitta i moderbolagets katalog.
Med en såhär stabil debut skulle jag bli besviken om vi inte får höra mer både om och av The Vice i framtiden.