Det känns som att det bästa sättet att inleda det här på är att helt enkelt bara konstatera att Painted Skys nysläppta singel To The Newborn Child är bra. Riktigt bra till och med. Det är 70-talsdoftande och samtidigt modern riffbaserad rock n roll som för tankarna till både Wolfmother och Led Zeppelin.
Painted Skys största styrka, vid sidan om riktigt snygga riff, är sångaren Andreas Strandljung. Först kan jag inte riktigt placera vem han påminner om, men sen slår det mig; Matt Caugthran. Det är nånting i tonen som gör att jag kommer att tänka på den småtrinde The Bronxsångaren. Och det är definitivt ingen nackdel. Musiken är det som sagt inte heller något fel på, stabil riffrock som aldrig blir tråkig. Andra låten på det här tvåspårssläppet, ”Where Is Willow”, håller också den hög klass, även om texten kanske känns lite småcheesy emellanåt. Men jämfört med mycket av den musik som spelas på radio idag är den ändå ett literärt mästerverk, så det är ingenting man behöver hänga upp sig på. Här smyger det sig dessutom in en lätt 90-talsvibb, och jag klagar inte.
Det är överhuvudtaget lätt att dra referenser till en hel hög andra band när man lyssnar på Painted Sky, men samtidigt är det bara snyggt subtila influenser man kan ana. Inget av den rena efterapning som många mer fantasilösa rockorkestrar ägnar sig åt. To The Newborn Child känns som en stabil introduktion av ett band som överraskar. Painted Sky är utan tvekan det bästa osignade Norrbottensbandet jag hört på länge, kanske någonsin, och det ska bli spännande att se vad de kan åstadkomma framöver. Det här har all potential i världen att kunna bli något större.