LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
The Plan - ”The Plan” (2001)
Detta är nog min absoluta favoritskiva om jag måste välja en. Ni vet en sån där skiva som du aldrig behöver skippa någon låt på för att alla låtar levererar lika mycket. Mycket gitarr, många melodier. Lika delar pop/indie/rock, och både melankoli, eufori och förnöjsamhet får plats på denna skiva.
Sen är det något med ljudbilden på skivor från sent 1990-tal och tidigt 2000-tal som får mitt hjärta att klappa extra hårt. Gitarrslingan och introt i ”Do Something” är också på min ”Topp tre intron i världen”, FYI.
I den bästa av världar skulle jag vilja att Teodor Jensen producerade en skiva åt/med mig någon gång.
The Donnas – ”Spend The Night” (2002)
Huuur många gånger har jag lyssnat på detta album? Huuur många av dessa låtar har jag spelat tillsammans med Lisa och Lotta med Rewind? Denna skiva har påverkat min uppväxt och mitt musicerande och hjälpt mig att ta mig igenom tonåren med någon slags värdighet i behåll.
Skivan håller såklart fortfarande, extra bra om du måste städa lägenheten väldigt fort eller ska göra annan högintensiv aktivitet. Låten ”I don’t care (so there)” är fortfarande det perfekta soundtracket när du blir dumpad av en date (som du ändå inte var så intresserad av men inte hann göra slut med först, hehe).
Jag kommer ihåg när jag, Lisa och Lotta åkte ner till Stockholm när vi var 16 för att se The Donnas live första gången. Vi fick träffa dem på en skivsignering på Sound Pollution och på stapplande engelska berätta hur mycket de betydde för oss och lämna över vår första demo. Så stort! Sen hälsade de på oss från scen och jag lyckades fånga Allisons plektrum. Tydligen har de en katt som heter Rewind nu, vem vet var det namnet kommer ifrån...
Simon and Garfunkel - ”Sounds Of Silence” (1966)
Kanske en klyscha men vissa klyschor är klyschor just för att de är sanna. Finns det ens någon som inte tycker om Simon & Garfunkel? Det är musik som är tidlös och som jag tror flera generationer framöver kommer njuta av. Någon gång i en framtid vill jag ha en akustisk gitarrduo med mål att försöka låta som dem.
Denna skiva har gått varm både hos mamma och hos pappa och jag har tidiga barndomsminnen från den. Typ att stå och göra piroger och försöka skråla med i stämmorna med mamma i köket på Truppvägen. När jag lyssnar på ”Sounds Of Silence” är det som att jag verkligen kan andas ut. ”Kathy´s song” ger mig hjärtknip, bäst gitarrspel i ”Angie”, och ”April come she will” får mig att vilja döpa min framtida dotter till April.