Samtidigt har TV-serierna sommaruppehåll och utbudet av nya filmer är skralt. Med anledning av det har Duo Nöje satt ihop en liten men naggande god lista över sevärda musikdokumentärer. Håll till godo!
You’re Gonna Miss Me (2005)
Filmen om Roky Erickson. Eller snarare om Roky Erickson, hans bror Sumner och mamma Evelyn. Rocklegendens yngre bror för en infekterad kamp mot brödernas mamma för att få hjälpa sin psykiskt sjuke bror att komma på fötter. I filmens inledning är Roky helt inkapabel att leva ett normalt liv, än mindre spela musik. Dessutom berättas historien om hur allting började med 13th Floor Elevators, vistelsen på mentalsjukhus på 70-talet och det drog- och problemtyngda 80-talet. En tragisk och intressant film om människan Roky Erickson. Scenen där Roky ska ”lägga” sig och sova är tragikomik på hög nivå. En klart sevärd film, oavsett om man har koll på huvudpersonen eller inte.
Lyssna på: 13th Floor Elevators - 13th Floor Elevators. Debutalbumet från 1966. Ett psykedeliskt mästerverk. Filmens titel är hämtad från ett av spåren.
Freddie Mercury: The Great Pretender (2012)
I The Great Pretender visas en ny sida av Queens karismatiske frontman upp. Trots att Queen var en stor del av Mercurys liv under 70- och 80-talet är filmen mer inriktad på vad sångaren pysslade med vid sidan om bandet. Privatlivet, försöken att få fart på solokarriären, hans växande intresse för opera och den sista tiden innan han avled i sviterna av AIDS i november 1991, en tid som präglades av förvånansvärt stor kreativitet. Liveupptagningar, intervjuer både med Mercury och diverse samarbetspartners, privata filmer och tidigare ohört låtmaterial blandas i en spännande och rörande film som lämnar tittaren med en känsla av att Freddie Mercury var långt ifrån färdig när hans liv tog slut.
Lyssna på: Freddie Mercury - Mr Bad Guy. Freddies första soloalbum, släppt 1985, med originalversionen av Living On My Own. Inte det bästa han gjort, men värt en lyssning.
A Band Called Death (2012)
Detroitbandet Death (ej att förväxla med death metalbandet med samma namn), tre bröder som i mitten av 70-talet släppte en singel. Ett album spelades in, men när skivbolaget krävde att bandet skulle byta namn tog det tvärstopp och albumet förblev osläppt. Åren gick och Deaths singel blev ett åtråvärt kultobjekt bland samlare. Tack vare det gavs albumet till sist ut 2009, följt av två ytterligare plattor med 70-tals inspelningar. Filmen berättar bandets historia och följer de två överlevande bröderna genom återupptäckten och återföreningen i slutet av 00-talet. En intressant film om ett band som på grund av att de vägrade byta namn spolierade hela sin karriär. Men blev kult på kuppen.
Lyssna på: Death - For The Whole World To See. Det första av tre Death-album som spelades in på 70-talet men släpptes först på 00-talet.
Montage Of Heck (2015)
En av senare års bästa dokumentärer, om Nirvanas frontman Kurt Cobain. En närgången och dessutom väldigt snyggt gjord film som höjer sig över mängden genom att huvudpersonens egen röst förekommer en hel del. Intervjuer med föräldrar, syskon, kollegor och, givetvis, Courtney Love blandas med hemmavideor från både barndomen och de sista åren, animerade sekvenser, ljudkollage och en och annan sällan hörd låt. ”Att se filmen är som att åka berochdalbana genom Kurt Cobains korta men intensiva liv” skrev undertecknad i en recension för Duo Nöje tidigare i år. Montage Of Heck ger en klar och fin bild av mannen bakom en av 90-talets största band och lyckas på bara två timmar sammanfatta 27 år på ett snyggt och sammanhängande sätt. Är man någotsånär intresserad av vad Nirvana sysslade med är Montage Of Heck ett måste. Om inte så är den klart sevärd ändå, från början ända till det tragiska och hastiga slutet. Det här är den första filmen om Cobain som är sanktionerad av sångarens familj, och det märks inte minst på materialet som regissören Brett Morgen fått tillgång till.
Lyssna på: Nirvana - In Utero. Nirvanas svansång från 1993 känns som det album som rent musikaliskt bäst gestaltar Kurt Cobain, både som människa och artist.
Searching For Sugar Man (2012)
Redan något av en klassiker, och har man inte sett den bör man göra det snarast. Oavsett vad man tycker om musiken så har svenske regissören Malik Bendjelloul på ett i det närmaste magiskt sätt lyckats skildra Sixto Rodriguez karriär, eller snarare brist på karriär. Rodriguez släppte två plattor i början av 70-talet som i stort sett ingen köpte. I slutet av 70-talet turnerade han i bland annat Australien och släppte ett livelabum, men i övrigt levde han som en vanlig knegare och aldrig tjänade några egentliga pengar på sin musik. Men med tiden utvecklades han ovetandes till en mytisk kultfigur i apartheidtidens isolerade Sydafrika. Hans skivor sålde som smör, samtidigt som den allmänna uppfattningen var att Rodriguez själv var död. Men i slutet av 90-talet lyckades några fanns spåra upp honom, vilket ledde till en triumfartad turné i landet, inför tusentals skrikande fans som i alla år trott att deras stora idol varit död. Bara de smått fantastiska scenerna när Rodriguez kommer till Sydafrika 1997 och mottas som en kung, för att några timmar senare få se ett hav av människor sjunga med i hans låtar, är värda att se hela filmen för.
Lyssna på: Rodriguez - Cold Fact. Rodriguez debutalbum från 1970. Innehåller hans två starkaste låtar, Sugar Man och I Wonder. Annars är soundtracket till filmen också en given vinnare.