LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
När Vera Vinter gör sin första spelning som huvudakt på Kulturens Hus är det runt 50 personer som hittat till Lilla Salen. Det är väl visserligen en helt ok siffra men det hade gott kunnat vara några fler, för med släppet av ”Monsterland” tidigare i år har Stora Lappträsks stolthet fått rejäl förstärkning i låtkatalogen och dessutom hittat ett sound som känns helt perfekt för henne. Där många av låtarna från debuten ”Idyll” från 2012 tenderade att bli lite sömnig har hon på ”Monsterland” gett sina berättelser om skogen och kärlek (om vi ska hårddra det) en både modern och snygg inramning.
Redan som andra låt bjuds vi på ”Huset”, Vera Vinters i min mening starkaste låt hittills, tätt följd av ”Den Stora Skogen” och ”Allt Kött Är Hö”. I den sistnämnda känns det för en stund som att musiken växer ur lilla salen helt och hållet, det är en ”stor” låt rent soundmässigt, en beskrivning som för övrigt passar in på flertalet av de nyare bitarna. Titelspåret ”Monsterland” har något filmiskt över sig, och på ”Norrmalmstorg” visar Vera Vinter att hennes texter ibland kan må bra av att skog och träd lämnas därhän.
Det här innebär dock att de låtar som framförs på akustisk gitarr bleknar lite i jämförelse. "Paris" från debuten är på intet sätt en dålig låt, men i det här sällskapet misslyckas den med att riktigt fånga min uppmärksamhet. Fast det ska sägas, jag hade blivit besviken om Vera Vinter utelämnat ”ackeguran” helt och hållet, så jag ska inte klaga. Avslutande covern på Lundells ”Snön Faller Och Vi Med Den” funkar fint, det är intressant att höra den i en betydligt mer avskalad version än originalet.
Men, jag måste faktiskt få klaga lite också. Med sig på scenen har Vera Vinter kvällen till ära Mikaela Hansson på synth och Mikael Häggström på trummor, och båda gör en strålande insats. Men den sistnämnde hörs emellanåt lite väl mycket, på en del låtar överröstar trummorna stundvis både sång och synth. Överhuvudtaget är ljudet i Lilla Salen denna fredagkväll inte det roligaste, trots att Vera Vinter i slutet av spelning får publiken att till och med bjuda ljudteknikern på en applåd.
Men det är ingen katastrof och en detalj som på det stora hela inte gör så mycket. Vera Vinter gör en stabil spelning och förhoppningsvis är det fler som hittar dit nästa gång hon kommer hem till norr.