Spelningen inleds på utsatt tid 19:00 med bandets självbetitlade signaturmelodi, och det slår mig direkt att den här låten är ju faktiskt riktigt bra. Och det är just det som är en del av storheten hos de elektriska bananerna. Om man bortser från texterna så är låtarna, inte alla men många av dem, inte alls "bara" barnlåtar. Och även textmässigt är de emellanåt ganska kluriga.
”Hur många såg oss 1980?” frågar Klasse "Little Arne/Banarne" Möllberg publiken, och en hel del händer åker upp. Den rejäla folkmassa som samlats framför scenen kvällen till ära består av ungefär lika delar tonåringar, pensionärer och nostalgiska föräldrar med barn så små att de inte ens var påtänkta senast Electric Banana Band besökte Luleå. En ny generation potentiella banandiggare.
”Electric Banana Tajm”, ”Kung Lian”, ”Min Piraya Maja”, ”Banankontakt”, och en hel hög låtar som jag inte ens vet vad de heter. Jag blir förvånad över hur mycket jag faktiskt känner igen. Klasse Möllberg står för merparten av snacket medan Lasse "Tigern/Trazan" Åberg är sådär skönt loj och tystlåten som han alltid har varit. Och att huvudsaklige låtskrivaren Janne "Zebran" Schaffer ute på sin kant kan lira gitarr vet nog de flesta vid det här laget.
Och det är något speciellt med att höra Klasse Möllbergs röst mellan låtarna, den är väldigt trevlig att lyssna på. Publiken dras med i olika sångövningar och rörelser, och stämningen ligger på topp. Men trots det så börjar det ungefär 45 minuter in i spelningen kännas lite tröttsamt. Några mindre minnesvärda låtar betas av på raken och publiken börjar tappa fokus. Bananernas låtkatalog består onekligen av både toppar och dalar. Allt håller inte riktigt samma klass och en del grejer börjar kännas lite daterade. Frågan är hur många 00- och 10-talare som egentligen ens vet vem Tarzan är?
Men precis när man börjar önska att det ska ta slut drar gänget på scenen fram ett sista trumfkort. ”Zwampen”. Publiken, gammal som ung, får genast nytt liv och börjar vagga fram och tillbaka. Alla, och då menar jag verkligen ALLA, kan den här låten.
Efter att ha ropats in på scenen för ett sista medley, som avslutas med en repris av ”Zwampen”, är det färdigt för den här gången. En timme och en kvart med Electric Banana Band är lite i längsta laget, men på det stora hela är det en trevlig liten sångfest för hela familjen som det bjuds på. Än kan gubbarna.