LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Det är inte direkt fullsatt i Lilla Salen när Micael Dahlen besöker Luleå med sin föreställning "Kaosologi" på fredagkvällen, men det är snarare de som valt att göra något annats förlust än Micael Dahlens.
"Kaosologi" är Dahlens första soloshow, men scenvana har han så det räcker och blir över, och det märks. Föreställningen har egentligen mer formen av en föreläsning än en renodlad "show", och det passar föga förvånande kvällens huvudperson, en van föreläsare i rollen som ekonomiprofessor, som handen i handsken. Dessutom har han ett personligt tilltal på ett helt annat sätt än random ståupp-komiker. Han pratar inte till utan med publiken.
Under en och en halv timme får vi, precis som utlovat, veta både det ena och det andra om saker som de flesta nog aldrig ens reflekterat över. Varför man alltid äter smörgåstårta på begravningar, varför man tar av sig mössan inomhus (vilket undertecknad förövrigt var den enda i salen som inte hade gjort, som tur är kommer jag ändå undan ganska billigt) och varför mellanbarn löper större risk att bli seriemördare (!).
"Varför är mitt favoritord" berättar Micael Dahlen. Och han kommer med en hel del "varför", men aldrig utan att följa upp det med en utstuderad och i längden oftast ganska logisk förklaring.
Och det är väl just det som är kärnan i den "kaosologi" som Mical Dahlen försöker lära oss om, att tillsynes slumpartade eller "helt naturliga" företeelser alltid har en mer eller mindre logisk förklaring, även om det vid varken en första eller andra anblick kan verka så.
Kalla fakta blandas upp med ibland helt tokiga idéer, vi får exempelvis lära oss sambandet mellan Hasse Andersson och att Malmö är Sveriges varmaste stad. För ett samband finns det, faktiskt. Det blir även lite djupare analyser av den både kittlande och skrämmande tanken att "hela ditt liv har lett fram till precis det här ögonblicket". Men alltid med glimten i ögat.
Micael Dahlen är en strålande och medryckande talare, och det känns att allt han tar upp verkligen är saker han funderat på, inte bara något han slängt ihop för att ha något att prata om.
När jag lämnar Kulturens Hus kanske jag inte är klokare, men jag har fått mig några tankeställare, och inte minst vet jag vad en människa har för halveringstid. Det ni.