LÄS MER OM MUSIKENS MAKT PÅ DUONOJE.SE
Att bob hund har en trogen fanskara även uppe i norr går inte att ta miste på. Det är duktigt med folk framför Galärscenen när bandet kliver på runt tio i tolv på fredagkvällen, och de är med på noterna från första stund.
Bob hund börjar med att bjuda in Popkollokören som förstärkning på några låtar. Spelningen inleds alltså med typ 15 personer på scen, vilket leder till omedelbar partystämning. Och ungefär i det läget befinner sig sedan bob hund under resten av spelningens 70 minuter.
Det här är på många sätt raka motsatsen till Amanda bergmans gig tidigare under kvällen. Hon må ha rösten, men bob hund är världsmästare på organiserat kaos.
Thomas Öberg skuttar upp och ner från monitorn, kör limbo under mikrofonstativet, rycker hår ur armhålan och spänner sina icke-existerande muskler. Man blir glad och samtidigt lite trött bara av att se honom. För övrigt bör han snarast få något slags pris för sina skills vad gäller att fånga mikrofonen i takt till musiken.
Sen var det musiken också. Bob hund låter som bara bob hund kan, och som de gör det. ”Hjärtskärande Rätt” framförs med sådan energi att den framstår som världens genom tiderna största hit och ”Mer Än Så Kan ingen Bli”, ”Skall Du Hänga Med? Nä!!” och ”Harduingetmankandansatill?” är rena glädjepiller i musikform.
Att det inte blir någon ”Tralala Lilla Molntuss...” gör i slutändan faktiskt inte det minsta.
Allt material håller dock inte lika hög standard. Framför allt står alldeles färska singeln ”Din Pinata” ut som lite tråkig bland alla partydängor. Men inte heller det har någon direkt negativ inverkan på helheten.
Som sistanummer, framröstat av Luleåfansen själva, får vi ”Det Skulle Vara Lätt För Mig Att Säga Att Jag Inte hittar Hem Men Det Gör Jag, Tror Jag” (puh!) från den 22 år gamla debuten, och sedan tror jag att de flesta är ganska mätta och nöjda för den här kvällen.
bob hund har vid flertalet tillfällen kallats Sveriges bästa liveband, men jag hade faktiskt aldrig sett dem innan fredagens Musikens Makt-gig. Såhär i efterhand kan jag dock inte annat än konstatera att ryktet var sant (sorry Jonas Lundqvist).