Videon är inte längre tillgänglig
LÄS FLER RECENSIONER PÅ DUONOJE.SE
Den står en rosa elefant i rummet, eller snarare flera hundra rosa elefanter i Acusticums stora sal.
Miriam Bryant går ut och kör "Finders keepers" inför fullsatta bänkrader och redan efter andra låten ("One more time") är det Bryant själv som uppmärksammar det uppenbara. Hon kallar det "hörsalskänsla" och är egentligen ett annat ord för ”problemet med sittande publik på en svängig spelning”.
"Det här är en popkonsert, ingen föreläsning. Ni får gärna ställa er upp och dansa om ni vill", säger Miriam Bryant.
Om det inte är en föreläsning är det i alla fall något sorts väckelsemöte – eller en föreläsning som spårar ur totalt. När artisten uppmanar publiken att stå upp gör alla det och när hon pratar lyssnar de med stora leenden och entusiasm.
Även om hon aldrig skulle säga det själv är Miriam Bryant en väldigt underhållande föreläsare och drar ner stora skratt under nästa alla mellansnack. Succén i "Så mycket bättre" (hennes egna ord) beror också på att det är omöjligt att inte älska sångerskans personlighet.
Innan "Satellite" berättar hon att hon blir kär i alla hon ser och den känslan är besvarad – alla som ser Miriam Bryant blir också kära.
Vid ett tillfälle påstår hon att hon ska sluta babbla – innan hon fortsätter prata – men höjdpunkterna mellan låtarna är nästan lika många som de musikaliska. Vilket är passande med tanke på de sittande åhörarna.
Senast Miriam Bryant uppträdde på Acusticum var hon i Black box och gjorde ett oförglömligt uppträdande inför en tät publik. Nu har hon blivit betydligt större och då blir konsertupplevelsen därefter. Allt är ”Så mycket bättres” fel.
Själv berättar hon om hur hon resonerade innan hon tackade ja till tv-programmet:
"Bara på ett villkor, att jag vinner hela skiten. När jag sedan kom till Gotland förstod jag att det inte ens går att vinna i Så mycket bättre".
Vilket är fel. Miriam Bryant har uppenbarligen vunnit.
Hon har vunnit en ny publik. Hon har vunnit en ny repertoar. Hon har vunnit miljoner hjärtan. Hon har vunnit stort och utan konkurrens.
Men framgången får hon betala i konsertupplevelser i stället. Senast jag recenserade Bryant delade jag ut en fyra i betyg och hon har absolut inte blivit sämre, bara energin runtomkring.
Det dröjer till sista låtarna innan väckelsemötet når festliga höjder och då är det hennes gamla hits som får publiken att lämna stolarna.
”Dragon”, ”Push Play” och ”Raised in rain” är fortfarande hennes främsta nummer och då glömmer vi bort ”hörsalskänslan” och föreläsningen spårar ur totalt.