Några minuter efter sju hörs toner från den lilla scenen på Solsidan Ferrum och uppmärksamheten från en förväntansfull publik dras snabbt från öl till en mycket krasslig och förkyld Kristian Anttila och hans gitarr.
LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Han inleder spelningen, och sin turné, med låten ’Livet är det som pågår medan du väntar på sådant som aldrig händer från den alldeles nya skivan ’Rum 4 avd. 81‘.
Indiepopartisten Kristian Anttila, boende Göteborg, har sedan debuten 2003 hunnit med en massa turnéer och missar sällan att spela i Norrbotten och Kiruna. Han är inte bara en duktig sångare och artist utan är också flitig på att själv producera låtar och artister.
Låtarna är lugna och lätta att umgås till, ändå är det lätt för de som vill hänga med i texterna och den historia de berättar. I den nya plattan bjuder Kristian in oss i sitt liv och de akustiska låtarna är mycket mörkare och mer dystra än tidigare verk, de flesta låtarna har ungefär samma tema och är ganska lika. Lite nynnande mellan verserna och vissel efter refrängen, det är helt fantastiskt hur den här människan lyckats bemästra konsten att vissla i en mikrofon.
Han har ett härligt scenspråk och pratar med oss i publiken som att vi var gäster i hans vardagsrum, och när han mot slutet av spelningen spelar de första svängarna på hans kanske mest kända låt Smutser vänder sig Solsidan än en gång från sina öl och kamrater och lyssnar idel öra.
Den något korta spelningen var bra, jag hade gärna hört några fler av de gamla låtarna då de nya hade en tendens att smälta ihop en aning. Men jag tycker att Kristian var duktig på att få oss i publiken att känna oss hemmastadda och stämningen var härlig med en hyfsad stor uppslutning kirunabor men även en del turister. Trots förkylning och en röst som inte ville vara med gjorde han ett riktigt bra uppträdande.