LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
”Herrar” utspelar sig inne på en varuhustoalett där tre herrar, varuhusets ägare (Ulf ”Vanheden” Brunnberg) och två anställda (Johannes Brost och Göran Forsmark), av misstag blir inlåsta över jul. Ganska snart inser de att det enda de kan göra är att vänta på att bli utsläppta när varuhuset öppnar igen två dagar senare.
Där har ni egentligen hela storyn. Och Brunnberg, Brost och Forsmark har ingen lätt uppgift i att försöka få denna väntan att kännas som något annat än just bara väntan. Lyckas de? Nja.
Jan Ericsons julkomedi har onekligen sina brister när det kommer till handlingen. Och att föreställningen aldrig ens får upp styrfart ligger nog mer i manuset än hos de inblandade skådespelarna, som trots allt gör det bästa av situationen. Med en mindre rutinerad trio på scenen hade det här lätt kunnat bli fullständigt olidligt.
Tiden fördrivs med att supa, sjunga, leka (ett inslag där de inblandade helt plötsligt och till synes omotiverat förvandlas till några slags förväxta barn), argumentera och bråka. Tanken är antagligen att de situationer som uppstår ska uppfattas som lustiga. Men trots att det här och där dyker upp någon smårolig kommentar från de tre inlåsta blir det i slutändan mest långdraget.
Komikern Martin Kjellgren (som jag förövrigt är helt obekant med sedan tidigare) dyker upp med jämna mellanrum som någon form av mellanakt. Han imiterar bland annat en liten pojke, en mekaniker från Rättvik och en ryss. Roligt? Nja. Mest av allt känns han malplacerad, och tillför definitivt inte något till handlingen.
När Kjellgren leker robot med hjälp av en skruvdragare tänder det visserligen till litegrann för en minut. Det är inte utan att jag blir nyfiken på att se mer av honom, under andra förutsättningar.
På det stora hela är känns ”Herrar” som en ganska hafsig komedi med halvtrista skämt och både fantasi- och poänglös handling. Att det här dessutom inte ens är första gången den sätts upp är för mig ett under.
Segt var ordet.