Förbandet Northern Indians är två Piteåkillar som spelar väluppfostrad americana. Sångaren Josef Eriksson berättar en lustig historia om när han träffade en fiskare i Falkenberg. Jag märker hur min puls går upp, jag svettas lite. Jag tänker att Doug Seegers kanske kommer att spela Gram Parssons She’ om bara en liten stund. Det går lite lättare.
Och när Doug Seegers äntligen kommer in pustar jag ut. Bandet han har med sig spelar tight och tryggt, och mina Kanye-tankar försvinner (nästan).
På Doug Seegers debut från 2014 Going Down the River var det just titelspåret som det verkligen sprakade om. Kvällens konsert lider av samma problematik. Eller ett problem är det egentligen inte, för det svänger verkligen under de 90 minuterna plus paus. Men det övriga materialet är inte riktigt där ännu.
Fast ändå blir det aldrig tråkigt. Doug Seegers har med sig en godispåse bestående av honkytonk, texas swing, rock n’ roll, country förstås, och han egenuppfunna genre – metal grass. ’’Whatever that is’’, som han säger.
Förutom låten som vi alla känner till så är det de nya sångerna som sticker ut. Han berättar flera gånger om den kommande skivan som han är stolt över, och som kommer ut i maj. I I Knew Her Before the crash (SNYGG titel på en låt va?), plockar han fram elgitarren och skuttar glatt över scenen. Och i Walking on the edge of the world – som också är titeln på kommande skivan – anar jag någonting stort.
Mellan låtarna är han inte blyg med sina tacksägelser, både till Gud och till den svenska publiken som stöttat honom med både utsålda turnéer och en guldplatta. Mannen med rösten ska också ha ett tack. Bara lite Jack n´ Coke och en trevligare lokal så hade jag varit helnöjd. Och kanske hade The Life of Pablo inte tett sig fullt så viktig som i kväll.
Fotnot: Doug Seegers uppträder även i Gällivare under tisdagen och i Luleå under onsdagen.