LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
När The Refreshments kommer till Kulturens Hus på onsdagkvällen är det fjortonde året i rad som det rutinerade Gävlebandet kuskar land och rike runt med sin ”Rock N Roll X-Mas”-show.
Och under dryga två timmar bjuds den något glesa publiken i Stora Salen på både rockabilly, country och, givetvis, rock n roll (i ordets äldsta bemärkelse). Med sig på årets turné har bandet både Louise Hoffsten och saxduon ”The X-Mas Horns”. Och framförallt de sistnämnda ger låtarna de medverkar på en rejäl spark i baken.
Låtmässigt blir det allt från julklassiker, egna kompositioner och en och annan Elvis-cover. Och jag tror aldrig jag hört ordet ”christmas” så många gånger under en och samma spelning. Under showens första halva känns det som att i stort sett varenda låt har antingen ”christmas” eller ”Santa” i refrängen, alternativt både och. Det blir så pass att det, trots att det är en julshow, riskerar att bli lite tjatigt. Någon riktig julstämning infinner sig dock, paradoxalt nog, inte. Tydligen räcker det inte med att bara sjunga "christmas" till förbannelse.
Men The Refreshments tuffar på. Jonas Göransson är en underhållande gitarrist och Jens Filipsson och Christian Pedersen (*med reservation för stavningen) briljerar på sina saxofoner. Emellanåt får bandet till ett riktigt bra drag, även om det som sagt kanske inte känns så juligt och det ibland blir lite väl såsigt. Exempelvis ”Blue Christmas”, med Hoffsten på sång, tar formen av någon slags dansbandsballad som inte gör någon, eller åtminstone inte mig, glad.
Desto mer drag blir det under spelningens andra hälft, då bandet för en stund helt och hållet skippar jultemat. Men inte förrän pianisten Johan Blom faktiskt lyckas få till den där svårfångade julfeelingen på ”It’s A Marshmallow World”. Ett medley med ”55 Ford”, ”Miss You Miss Belinda” och ”A Guy Like That” blir showens självklara höjdpunkt (om man bortser från Pedersens barytonsaxsolo i Chuck Berrys ”Run Run Rudolph”).
Louise Hoffsten bjuder på några låtar även under akt två, men lyckas inte riktigt få till superklassikern ”Stilla Natt” (kvällens enda svenskspråkiga låt), som avverkas med en minst sagt underlig timing på sången. Det är svårt att avgöra om det är avsiktligt eller inte. Och hennes ”Only The Dead Fish Follow The Stream” känns mest bara malplacerad.
Men med ett gott humör, stundvis riktigt bra sväng och en del lustigheter (sångaren och basisten Joakim Arnell spelar under sista låten kontrabas liggande, än har man inte sett allt) lyckas The Refreshments bjuda på en genomgående trevlig show. Även om jag faktiskt tror att det hade blivit ännu bättre om man skippat det till syvende och sist ganska poänglösa jultemat.