LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Thomas Petersson har fått flytta sig från Stora Salen, där showen ursprungligen skulle hållas, till Lilla Salen. En trist början, åtminstone för kvällens huvudperson. Men Lilla Salen är åtminstone mer eller mindre full så för oss i publiken gör det varken från eller till, och Thomas Petersson verkar lika glad som man är van att se honom.
Så långt allt väl.
Kvällens show har fått namnet ”Tillbaka I Verkligheten”, till vilket Thomas Petersson har en smålustig förklaring. Grundtemat är ”ogenomtänkta saker”. Eller som Thomas Petersson själv säger ”det är bara trams och skit alltihopa”.
Riktigt så illa är det dock inte, även om den pratglade komikern inte direkt bjuder på några djupsinnigheter. Istället ägnar han sig åt humor av det lite billigare slaget, med ett sällsamt ostrukturerat upplägg. Det skojas om ”Lyxfällan”, ”kärringar”, snoppar och snippor och utländska namn som blir roliga på svenska. Någon form av röd tråd eller återkoppling behöver man inte bekymra sig om att leta efter.
Och ibland fungerar det, även om det oftast inte är själva poängen som är bäst utan vägen dit. Men allt för ofta känns det mest bara trött.
Inte Thomas Petersson själv såklart, han arbetar med yviga gester och är ofta på gränsen till för överdriven (vilket inte är någon nyhet om man sett honom tidigare). Men både ämnena och skämten är ofta både blodfattiga och mossiga. Har man gått på standup, eller för den delen ägt en dator med tillgång till internet och youtube, de senaste 10 åren har man redan skrattat klart åt många av lustigheterna som avhandlas för längesen.
På förhand har Thomas Petersson bett luleåborna att komma med exempel på ogenomtänkta saker i staden. Tydligen har inte ett enda förslag kommit in och hela den programpunkten faller därmed ganska platt. Överhuvudtaget tycker jag inte det blir så mycket exempel på "ogenomtänktheter", något som på förhand kändes som det kunde vara ett vinnande koncept, utan de strösslas istället ut sporadiskt lite här och där.
Ett helt omotiverat påhopp av Linda Lindorffs tänder (hon jämförs med både en alien och en häst) känns bara elakt och klumpigt. Och de två små musikalnummer vi bjuds på kan i bästa fall beskrivas som malplacerade. Trots det skriker delar av publiken av skratt när ”My Girl” byts ut till ”Majgull”. Och jag fattar ingenting, ska det här vara roligt?
Nu kanske jag får det här att låta som att jag suttit och plågats i Lilla Salen i nästan två timmar. Nä, så hemskt var det inte, Thomas Petersson har som sagt sina stunder. Och jag kanske tillhör fel generation, för stora delar av publiken asgarvar i stort sett genom hela showen. För egen del nöjer jag mig med att dra på mungipan emellanåt.