LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Det är bokstavligt talat helt fullknökat när Magnus Betnér besöker Luleå för att riva av säsongens sista Laughs! På Hildurs Kök. Det känns inte helt ultimat att spendera två timmar på en stol mitt i gröten precis bredvid utgången (ett problem jag visserligen hade kunnat lösa genom att komma dit tidigare), men med Magnus Betnérs hjälp susar åtminstone den sista timmen förbi utan att jag hinner blinka.
Först ut är Shanthi Rydwall Menon, ett bekant ansikte om man besökte förra årets Luleå Pride där hon agerade konferencier. Där och då gjorde hon ett stabilt jobb och var emellanåt lite sådär lagom smårolig. Ikväll är hon dock här i rollen som ståuppkomiker, och jag hade faktiskt förväntat mig lite mer. Att hon provar sig fram är inget hon hymlar med, men det mesta av hennes 20 minuter på scen känns lite för skissartat för att det ska bli riktigt roligt.
Magnus Betnér å andra sidan briljerar från början till slut. Min bild av honom omkullkastas totalt under de dryga 50 minuter han står på scen. Till att börja med rent fysiskt, Sveriges argaste och skalligaste man är varken skallig eller särskilt arg. Men även humoristiskt känns det som att han vidgat sina vyer. Visserligen är han fortfarande less på det mesta, men han känns inte längre lika bitter, och det klär honom. Han delar ut kängor till den ”identitetsvänster” en del kanske anser att han själv tillhör och får oss att inse att Adele utan tvekan är en helt sinnessjuk stalker. Även ämnen som Facebook och youtube avhandlas utan att det känns mossigt. Dessutom är det faktiskt ganska befriande att han valt att lämna både SD och politik i största allmänhet hemma.
Magnus Betnér har alltid varit en mästare på att slå huvudet på spiken och sparka in redan vidöppna dörrar, men emellanåt har det kunnat bli lite tröttsamt. Det blir det däremot inte ikväll, inte för en sekund. Att han inte är särskilt finkänslig kommer nog inte som en överraskning för någon, och mycket av hans material hade lätt kunnat bli plumpt om det hamnat i fel händer, men när han skojar om Palmemordet, hispiga PK-typer och ryssar som dödar sköldpaddor gör han det med sådan självklarhet att det är omöjligt att inte gapskratta.
Överhuvudtaget är det en väldigt avslappnad stämning rakt igenom hela uppträdandet, nästan familjär. En skäggig Magnus Betnér med bärs i hand filosoferar sarkastiskt om saker han stör sig på och sånt som är sjukt i dagens samhälle, och jag älskar det. Det enda som saknas är att han drar på en ”Best of Russia”-video på storskärm som avslutning.