Det första som sticker ut när inledande When Love Comes Alive drar igång är Alex Arayas röst. Den är raspig och rå och ger musiken en lite hårdare edge. Men det som hade kunnat vara Alex Arayas styrka blir istället hans fall. För att uttrycka mig tydligt och klart; Alex Araya är inte dålig på att sjunga. Hans röst har helt klart potential, men i bästa fall kan han i dagsläget kallas för en oslipad diamant. Allt för ofta slår det över och blir lite småsurt, och det fungerar helt enkelt inte.
Men det finns ljusglimtar. Uncharted Water är en riktigt snygg låt som nästan drar lite åt ambienthållet. Och på Lost klaffar helt plötsligt allt, både produktions- och sångmässigt. Det låter proffsigt, och det gör det inte på många andra spår. Några andra låtar, som Why So Serious och bonusspåret Animalistic, fungerar delvis men når inte hela vägen fram. Tidigare nämnda When Love Comes Alive har onekligen en tendens att sätta sig på hjärnan efter några lyssningar men har något amatörmässigt över sig som bara inte går att bortse från.
Som slutsats kan jag konstatera tre saker:
1. Alex Araya har goda intentioner och en viss potential som hook-makare.
2. Alex Araya behöver slipa på sin sång.
3. Alex Araya behöver en producent som kan få ut det bästa av de styrkor han faktiskt besitter.
Tar han tag i punkt två och tre kanske det här kan bli något i framtiden.