LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Mikael Wiehe fyllde 70 år i april, men den rutinerade sångaren har inga som helst planer på att gå i pension. Istället har han valt att fira födelsedagen med en jubileumsturné, och på söndag har det blivit Luleås tur. Men själv menar Mikael Wiehe att själva jubileumsdelen inte är en så stor grej.
– Jag turnerar ju varje år, men man ska ju ha något att hänga upp det på och då blev det min 70-årsdag, och det känns helt ok. Jag tar mig friheten att blicka över mitt liv litegrann, men inte så jättemycket. Det var mest något jag kom på under spelning nummer fem, ”just ja, det kanske jag borde uppmärksamma” (skratt). Men det är mest låtarna jag snackar om, och det gör jag ju alltid.
Nytt för den här turnén är att Mikael Wiehe har med sig en stråkkvartett på scenen, något han länge drömt om.
– Jag har velat göra det här i många år, och nu föll äntligen allt på plats. Jag har kört med väldigt mycket olika grejer, men stråkkvartett har jag faktiskt aldrig åkt runt med förut, och jag tycker det funkar superbra. Vi valde ut ett par sånger som skulle passa för stråkkvartett och spelade in dem, och en del av dem gjorde vi till en skiva som heter ”Ring I Alla Klockor”, efter Bob Dylans ”Ring Them Bells”. Och både de och resten spelar vi på turnén.
Förutom stråkkvartetten Stråkkapellet har Mikael Wiehe med sig Christer Karlsson och Luleåsonen Ola Gustafsson på scen. Och särskilt den sistnämnde är någon som de senaste åren kommit att bli en återkommande vapendragare för Wiehe.
– Ja jag har spelat väldigt mycket med Ola, så det måste ju bero på att han tycker jag är så rolig att spela med. Eller för att jag tycker han är så bra. Förhoppningsvis är det en kombination (skratt).
Mikael Wiehe berättar att han spelade för första gången i Luleå ”1972 eller nåt sånt”, och sedan dess har han återkommit med jämna mellanrum. Men att han vid 70 års ålder fortfarande skulle stå på scenen var inget han i sina yngre dagar ens kunde föreställa sig.
– Jag har pratat lite om det där tidigare, att när jag hörde Leonard Cohen när jag själv var 42 och han var 54, då tyckte jag det var helt ofattbart att han fortfarande kunde åka runt och spela vid den åldern, jag var väldigt imponerad. Nu är jag 70 och han är 82, och så vitt jag förstår har han åtminstone till för inte så längesen åkt runt och spelat. Så det är en utmaning, jag kommer tillbaka till Luleå när jag är 82, och kanske ett par gånger fram till dess också.
Att Luleåspelning blev bokad på en söndag, istället för det sedvanliga fredag eller lördag, beror på att det helt enkelt passade in bäst i turnéplanen, men Mikael Wiehe tror inte att det är någon nackdel.
– Då hinner folk hem från stålverket (skratt). Vi spelar 18 på eftermiddagen och det känns väldigt bekvämt och skönt, och så orkar folk upp ordentligt och jobba på måndag morgon också.
Och även om jubileumsturnén inte är någon regelrätt karriärsöversikt eller ”Greatest hits”-spelning så lovar Mikael Wiehe att bjuda på en del godbitar ur karriären, men även nytt material.
– Det kommer bli både några av mina bästa och mest populära sånger och sånt man inte har hört förut. Sen kan man förvänta sig att det kommer låta annorlunda än det brukar eftersom vi har med stråkkvartetten. Och så är vi ju tre stiliga killar och fyra stiliga tjejer på scenen, så det kommer finnas både att lyssna på och att titta på (skratt).