LÄS FLER KRÖNIKOR PÅ DUONOJE.SE
Jag skulle skriva den här krönikan och kom rätt långt, halvvägs, innan jag bestämde mig för att, nä, det här blir för deppigt och konspiratoriskt. Det var Framtidens skola och Brexit och Trump och Google och Spotify och Facebook och fan och hans moster.
Inte för att jag hade fel: det kommer antagligen bli värre och nog är vi övervakade alltid. Men so what. Som om en krönika i en norrbottnisk morgontidning kunde ändra på det. Eller 100 krönikor i 100 morgontidningar.
Så här är nu verkligheten. Eller en del av den i alla fall. Samtidigt är det färre väpnade konflikter i världen än på länge, det finns tydligen ett vaccin mot ebola och Kent har lagt av. Allt är ändå alltid relativt.
Även om jag inte har råd med en ny vinterjacka i år heller så är det säkert nån riskkapitalist som äntligen kan köpa sig en vit tiger och äta sin ryska kaviar från dess utsträckta tassar. Jag är glad för din skull, kompis!
Jag tycker nog det är bättre nu än förr. På riktigt tycker jag det. Framförallt tycker jag det känns bra att vi alla har tillgång till mer information. Med "vi alla" menar jag väl egentligen alla vi i Luleå som har internet.
I min absoluta närhet frodas jag. Och inte vill jag träffa någon heller. Jag har faktiskt aldrig velat det och nu slipper jag. Jag får tips av datorn i datorn om musik jag borde tycka om att lyssna på och det gör jag.
Visserligen måste jag ta mig ända till Örnäset för att köpa chips (har ni förresten tänkt på vad stora chipspåsarna är nuförtiden), men jag behöver ändå komma ut och röra på mig lite.
Men världen är nu relativt anpassad till mitt drömliv som enstöring. Det enda jag saknade var just detta: samma tillgång till exempelvis New York Times och den senaste musiken som alla andra. Och tycker jag att någon borde lyssna på vad jag har att säga så skriver jag nåt och folk likear det.
Alltid är det nån som likear. Jag är relativt allvarlig. Jag kan ha en åsikt om till exempel Ted Nugent, gudabenådad gitarrist och konservativ vapendåre från USA, och folk från hela Sverige kommer att gilla det. Eller argumentera mot den åsikten, men den kommer räknas.
Alltså på allvar räknas, relativt sett alltså. För plötsligt har dagen gått. Och en till och en till. Och plötsligt är det 2018 och val i Sverige igen och då kan vi prata om det och åren går och så småningom är allt över. Men för andra fortsätter det eller börjar det. Det är ungefär så livet fungerar och det är relativt härligt och gott nytt år och tänk på alla hundar och smäll inga smällare, tack.