Sedan starten år 2000 har Machinae Supremacy med sin SID-metal (mer om det) erövrat horder av fans. Trummisen Niklas Karvonen berättar om folk som tatuerat in bandets logga och medlemmarnas autografer, och om när han efter en spelning fick en oljemålning av sig själv av en tjej i publiken. Men trots det har Luleborna aldrig tagit till sig bandet på samma sätt som de gjort med till exempel Raised Fist. Niklas Karvonen har inget bra svar på vad det beror på.
- Jag vet faktiskt inte varför det aldrig riktigt tagit fart på hemmaplan. Men man brukar ju säga att man blir aldrig profet i sin egen stad. Raised Fist är väl kanske ett undantag till den regeln. Och de är ju ganska mycket hårdare än vad vi är, det kanske passar folk här uppe bättre med argare musik.
MachinaeSupremacy spelar SID-metal. Niklas Karvonen förklarar att det är en slags blandning av metal och gammal tv-spelsmusik.
- Commodore 64 hade ett musikchip som hette SID. Man kunde inte spela så många toner samtidigt så för att göra ett ackord kunde man ta tre toner som man växlar mellan väldigt snabbt, då får man det här typiska blirpandeCommodore 64 ljudet. Vi använder även andra synthar, men den musikstilen brukar kallas SID. När bandet drog igång var de ganska ensamma om att göra det de gjorde, även om Niklas Karvonen inte vill sträcka sig så långt som att säga att de var först. Och han menar att kopplingen mellan de båda stilarna inte är särskilt långsökt.
- Jag kan inte säga att vi var först med att spela SID-metal, men vi var i alla fall väldigt tidigt ute. Det fanns inga större band, vad jag känner till, som höll på med att blanda hårdrock och tv-spelsmusik. Mycket av tv-spelmusiken, speciellt gamla Castlevania-linjen, går nästan att översätta till hårdrock rakt av. Det är ju gitarriff, i stort sett.
Vid sidan av sina vanliga album har MachinaeSupremacy gjort mer renodlad tv-spels musik som använts som soundtrack i faktiska spel, bland annat GianaSisters: Twisted Dreams.
- Vi gjorde en cover på gamla Amiga och Commodore 64 spelet GianaSisters, som blev jättestor på nätet. Än idag pratar folk mycket om den. Det ledde till att vi tillsammans med han som gjorde originallåten gjorde musiken till den nya versionen av GianaSisters, Twisted Dreams, för ett par år sen. På senare år är det kanske inte så många som spelar spelet längre, men folk har upptäckt covern. På samma sätt som jag lyssnar mer på 8-bitars Nintendo musik än vad jag spelar Nintendo. I mitten av 2000-talet blev
MachinaeSupremacy signade av finska skivbolaget Spinefarm. Och det är just i Finland som de alltid haft sin största publik. Niklas Karvonen tror det beror på att metal överhuvudtaget är större i Finland än i Sverige.
- I Finland finns det ett brinnande intresse för hårdrock. Det är ständigt hårdrocksband på topplistorna där, till skillnad mot i Sverige. Här känns det som att typ Smurfhits är större än till exempel Children Of Bodom eller Mushuggah. Och när man reser genom Finland ser man hur mycket bra liveställen de har. I varenda liten stad finns det en eller ett par rockklubbar med liveband flera gånger i veckan, och det är extremt hög klass på alla. Idag bor bara tre av bandets fem medlemmar i Luleå. Gitarristerna Jonny Rörling och Tomi Luoma bor i Stockholm respektive Lahti. Men avståndet är inget problem, menar Niklas Karvonen. – Det är klart, det blir kanske inga medleyn och såna utsvävningar utan vi kör låtarna mer som de är på skiva. Men det funkar. Nu kommer alla upp veckan innan spelningen så då blir det att toknöta. Amerikanska bandet Urizen agerar förband åt MachinaeSupremacy under hela den kommande turnén, som sträcker sig från Sverige till Finland, och sedan en sväng över till England.
- Det är ett band som vi träffade när vi var i Washington och spelade på en stor spelmässa. Det är också ganska tv-spelsinfluerade och kör mycket med rekvisita; robotar, kanoner, små tanks, uppblåsbara grejer. Det är helt galet. Jag kan varmt rekommendera dem, det är inget man kommer se här i stan varje dag. Om Luleborna lyckas slita sig från tv-sofforna och ta sig till Kulturens Hus den 1 september tror Niklas Karvonen att de inte kommer behöva ångra sig.
- Vi försöker alltid ha roligt när vi spelar, förhoppningsvis smittar det av sig på publiken. Varje gig är en bit av en dröm som går i uppfyllelse, man tröttnar aldrig.