Tjugo år senare är hon trummis i ett av Skottlands mest framgångsrika band, Glasvegas. Utöver det spelar hon med före detta Masshysteri-sångaren Robert Hurula, och nu senast med BD Pops nyaste stjärnskott The Magnettes. Men alltihop tog alltså sin början i Boden någon gång i början av 90-talet.
– Pappa lurade mig att han skulle köpa vinterskor, men det var ett trumset. Jag hade sett nån kille spela trummor på TV och tyckt att det var häftigt, och det kom han ihåg. Jag har aldrig tänkt att det är något ovanligt att en tjej spelar trummor. I dag är det ju vanligare än det var förut och det känns jättekul.
Vid sidan om det professionella trummandet håller Jonna Löfgren i workshops för aspirerande trummisar. Senast på Björknäsgymnasiet i Boden för ett par veckor sedan.
– Jag tycker det är skitkul att träffa kids och vuxna och dela med mig av mina erfarenheter och diskutera tankar kring musik.
Äventyret med Glasvegas tog sin början för fem år sedan. Bandets trummis hade hoppat av, och när gitarristen Rab Allan skämtsamt föreslog för folket på Sony att de skulle skaffa en svensk kvinnlig trummis togs det på allvar av skivbolaget. Då pluggade Jonna på musikhögskolan i Piteå och genom en lärare som hade kontakter på Sony i Stockholm slutade det med att Jonna blev bandets nya trummis och flyttade till Glasgow. Två album och otaliga spelningar senare bestämde hon sig i september förra året för att skaffa sig boende i Stockholm också.
– Det passade bra när jag börjat spela med Hurula. När det inte händer så mycket med Glasvegas har jag mer att göra i Sverige än i Glasgow. Och när man är ute och turnerar är man ändå borta så det spelar inte så stor roll var man bor.
För tillfället har Jonna en paus från arbetet med Glasvegas kommande fjärde album. Men istället för att ta det lugnt har hon varit i Austin på jättefestivalen SXSW och spelat med Pajalatjejerna i The Magnettes, ett samarbete som inte är helt nytt.
– Jag spelade på deras demo för några år sen, före Glasvegastiden. Men vi kände väl inte varandra så bra. Vi har träffats genom gemensamma vänner tidigare, när man är musiker här i norr så träffas man ju automatiskt lite då och då.
Om det blir något fortsatt samarbete med the Magnettes låter hon vara osagt.
– Jag vet inte riktigt hur det blir. Men de är jättesköna tjejer och jag är öppen för vad som helst.
Trots att Jonna Löfgren vid det här laget börjar bli ganska rutinerad inom musikbranschen menar hon att hon inte lagt sig till med några rockstjärnedivaliteter. Inför Glasvegas spelningar brukar de inte vilja ha något annat än mackor och öl. Men livet som rocktrummis har fört med sig en hel del ovanliga upplevelser. Nyligen var bandet tillsammans med ett brittiskt TV-team i Ecuador och spelade musik med lokalbefolkningen.
– Det är det konstigaste vi varit med om. Det är sjukt att man får chansen att göra en sån grej. Det var för en brittisk dokumentärserie som kommer visas på TV, förhoppningsvis i Sverige också. Vi bodde med en stam i sex dagar i en by som låg två dagars kanotfärd från närmaste stad. Trots att vi inte förstod varandra så kunde vi ändå ”connecta” genom att spela musik tillsammans. Det visar verkligen att musiken är universell.
john.stromshed@norrbottensmedia.se