LÄS FLER NÖJESNYHETER PÅ DUONOJE.SE
Morran och Tobias, Robert Gustafssons och Johan Rheborgs kanske knäppaste skapelse hittills (vilket säger en hel del), dök upp från ingenstans häromåret. Och den vrickade röktanten och hennes 39-årige son har redna hunnit bli i det närmaste folkliga.
Det ska erkännas att jag inte var helt såld efter de första avsnitten av serien. Den balanserar ständigt mellan att vara totalt tokfiasko och att vara helt genialisk, utan att någonsin egentligen tippa över helt åt något håll.
Med det i åtanke var jag skeptisk till om Monica Gunnarsson och hennes ohyfsade son skulle kunna bära upp en hel film.
Men ”Som en skänk från ovan” överraskar, till viss del. Visst, man får allt och lite till av det man kan förvänta sig om man sett serien: saker går sönder, Tobias skriker ”hora” och ”bög” och beställer prylar på nätet medan Morran kedjeröker och det mesta mer eller mindre går åt helvete.
Men filmen bjuder faktiskt även på lite djup, även om vi inte direkt snackar Strindberg. Tobias får, på ett nästan magiskt sätt (nåväl…), återuppleva en av sina barndomskvällar, och uppvisar en oväntad insiktsfullhet.
Svart humor har alltid varit kärnan av Morran och Tobias, men här tas det ett steg längre. För en kort stund är det mest bara svart, utan humor.
Men för det mesta går saker sönder. Morran ”knipsar ägg” och lagar helstekt "skräpfisk", medan Tobias rengör köket med högtryckstvätt. Och filmens handling, om det överhuvudtaget finns en sådan, är inte mycket att orda om.
Men i vanlig ordning bjuds det på en hel del skratt och tragikomiska situationer, och gillar man serien kommer man gilla filmen också.