Till Stadshotellet kan man gå för att lösa alla världsproblem. Det är lugnt och stilla och går man dit direkt efter jobbet är man förmodligen först på plats. Där har man all plats och all tid i världen att sitta och diskutera med en kamrat. Testpatrullen från Duo Nöje satte sig där och diskuterade stora och små saker. Det gjorde man redan för 100 år sedan inne på Stadshotellet.
På den tiden var det tyska, ryska och österrikiska män i militärens tjänst som slog sig ner över en bit mat och ett glas. Haparanda spelade en roll i första världskriget och 1915 var det året när krigsinvalider blev transporterade till sina hemländer via Haparanda. Nåja, ni fattar. Att det finns en historia med den gamla byggnaden står klart och det är något man känner, också när man kliver in på puben Gulasch Baronen. Svartvita tavlor från tidigt 1900-tal, prydnadsföremål i brons och trä och slitna bruna böcker står på hyllorna som nästan når upp till stuckaturerna i taket. Miljön är härlig och det märks att man försöker hålla kvar och vara stolt över det gamla.
Det man serverar i glasen är inte lika imponerande.
"Gillar du romerska bågar?" frågar bartendern. Kör till. Det lät ändå lite spännande. Till det ska en lite syrligare drink beställas.
Bartendern beskriver för den intresserade om historien bakom byggnaden och står för ett trevligt bemötande. Sju-åtta minuter senare kommer han tillbaka med drinkarna och sedan ska det provsmakas.
"Romerska bågar" bestod av chokladlikör, Cointreau och mjölk. Första intrycket utan att smaka: Blaskigt, tråkigt.
När en rejäl klunk sedan är intagen reagerar den äldre jurymedlemmen, av de två, spontant: "Den påminner lite om när man var 18 år och drack Lumumba på Kanarieöarna."
Okej. Den går ner lätt, som en 18-åring på Kanarieöarna skulle nöja sig med – men den var inte godare än en duglig White russian. Söt, sliskig, ambitionslös. Nej, den hade inte många rätt.
Den syrliga drinken kallar bartendern för Orange and lime. Det var precis vad det var. Apelsinlikör, citronvodka, lime och Sprite. Den var godare än mjökdrinken. Men även här var känslan mer 18-årsgrogg än en fin drink – sprit, Sprite och citron.
Efter att bartendern hade lämnat av den första beställningen gick Simon & Garfunkels klassiker "The sound of silence" ut från högtalarna. Passande i den ensamma miljön. Men lite tystnad ska inte vara något problem för en norrbottning som sätter sig för ett glas vid tidig middagstid. Det får man bara räkna med. Men att inte höra ett ljud från den plötsligt försvunna bartendern – det var mer oroväckande.
För att få beställa en alkoholfri drink fick vi vänta. Vi gick till och med och sökte efter någon personal. Men det var inte förrän en andra gäst, efter åtminstone 15 minuter, gick in och ropade till personalrummet som bartendern kom tillbaka. Ett klart underbetyg.
Som tur var kom han sedan till bordet med kvällens höjdare.
Den alkoholfria drinken innehöll tranbärsjuice, lime och Sprite. En enkel variant, utan några krusiduller. Den hade inte heller något tilltalande utseende, men var kvällens klara vinnare smakmässigt.
Inte för att det säger mycket.