HÄNG MED PÅ BARRUNDA – DRINKLISTAN PÅ DUONOJE.SE
Det här är faktiskt andra gången drinkpatrullen besöker Tapas de Papá. Första kvällen får vi höra att bartendern är sjuk och att därför inte kan göra några drinkar åt oss, vi tvingades gå morrande därifrån.
Mañana, mañana ...
När vi kommer tillbaka någon vecka senare misstänker vi nästan en konspiration. Sedan sist har kyldiskarna flyttats och den stora bardisken har rensats för att den numera pigga bartendern ska kunna ta plats.
För den som följt restaurangen på Instagram går det också att förstå att drinkarna ska få en framflyttad position. I menyn finns ett dussintal namn listade, men den rika baren bjuder in till mycket mer och trots att det spanskinfluerade stället gärna flaggar med Sangria och Cava är det här ett förvånansvärt bra drinkhak.
På bordet landar en stilig variant av Whiskey sour, där karamellikör och chokladbitter tagit plats tillsammans med ett egengjort sockerlag av kanel. För Whiskey sour-älskaren är det för lite sour och en bit från originalets karaktäristiska smak. Det här är en snällare variant med en svag nyans av kanel och med mer sötma, men det smakar väldigt gott och bör vara en tidsfråga innan drinken får ett eget namn. Mañana, mañana ...
Även nästa alkoholhaltiga drink är ett eget påhitt med latinska influenser där mescal (mexikansk "tequila" som inte är tequila) utgör grunden. Vår bartender berättar att hen inspireras av singel malt-whiskys och patrullen jublar.
Tillsammans med ginger beer och ingefära blir det en väldigt fräsch upplevelse. Trycket från mescalen gör att den ger mer än bara fruktigt intryck, men singel malt-upplevelsen håller vi inte med om. Vad sägs om att slänga in lite singel malt i sådana fall?
Det märks att "Tapas" fortfarande är i startgroparna. Bartendern erkänner att det finns många okända sorter att experimentera med och det kommer ta ett tag att lära känna utbudet. Men ambitionen är hög och redan nu är det här en av länets främsta restauranger på drinksidan.
Kvällens alkoholfria upplevelse blir först inte presenterad och vi tittar förvånat ner i burken. Vår gissning är att det här är alternativet som fått minst kärlek i baren, vilket är synd. Är det något vi har lärt oss är det att de alkoholfria drinkarna kan lyfta kvällarna. Ett tag senare kommer bartendern tillbaka och presenterar det som en La Limonada, citrusdrink som vanligtvis innehåller vodka men nu ersatts av någon citronsockerlagsblandning. Som vi trodde. Vi vill klaga på att det kändes som en väl enkel genväg, men samtidigt kan vi inte klaga på smaken. Förhoppningsvis kommer även de alkoholfria drinkarna få ett lyft med tiden. Mañana, mañana ...
Atmosfären på Tapas de Papá är ett kapitel för sig. De stora fönstrena mot gatan tyder på att det här är ett av stans minst besökta barer, vid båda våra besök ekar entréplan tomt och vi vänder nästan i dörren när hovmästaren ser ut att ha svårt att hitta bord åt oss. Allt händer nämligen i källaren, som är välbesökt och med hyfsat "spansk" stämning (läs hög ljudvolym), men förhoppningsvis kommer de stora glasdörrarna öppnas upp mot omvärlden under vår och sommar.
Mañana, mañana ... vi tror att Tapas de Papá bara blir bättre.