HÄNG MED PÅ BARRUNDA – DRINKLISTAN PÅ DUONOJE.SE
Förra sommaren öppnade O´Learys i Piteå och staden tog emot sportbaren med öppna armar. Nu har stället skaffat sig en sådan position att de inte längre behöver anstränga sig, vi kan inte se någon annan orsak till den katastrofala insatsen testpiloterna får erfara.
Vi kan börja med det positiva: Det tar inte lång tid innan hovmästaren möter oss vid entrén.
Punkt.
Resten av intrycket är negativt.
Hovmästaren hänvisar oss till baren eftersom vi "bara vill dricka".
– *Suck* eller vill ni ha ett *suck* matbord?
Det är inte knökfullt inne i lokalen, men vi blir ändå eskorterade till en intilliggande yta. Med en positiv inställning kan vi glädjas åt att inte behöva störas av någon annan, men med ett normalt sinnestillstånd känns det bara deppigt och ödsligt.
Vi är inte helt nöjda med starten och räknar med att fortsättningen i alla fall inte kan bli sämre. Vi har fel.
När vi tittar i anteckningsblocket i efterhand är det snålt med noteringar, vi har haft fullt upp med att gapa av förvåning. Servicen är stundtals så dålig att vi tror att de förstått vilka vi är och har någon sjuk idé om att utmärka sig på Drinklistan.
Mitt i beställningen går plötsligt servitören iväg utan att förklara varför. Troligtvis för att skölja ner alla djupa suckar med vatten, alternativt knapra glädjepiller för att rädda situationen. Men när hen är tillbaka är humöret lika mörkt som tidigare.
Vanligtvis brukar en given källa till glädje vara att be om bartenders personliga tips. Inte på O´Learys denna kväll.
– Vet du inte vad du vill ha? Vet du inte vad du gillar?, blir svaret.
Sedan sker det igen. Servitören går iväg utan ett ord.
VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!
Efter ännu en omotiverad frånvaro kommer vi överens om att vi kör på bartenderns val. "Whiskey sour är ju alltid gott" säger vår servitör och även om det stämmer är det ett gränsfall denna gång. "Även en dålig Whiskey sour är god" kan vi sträcka oss till.
Det alkoholfria valet blir Mango Delight, O´Learys stora fruktiga sockerchock, som inte får någon som helst beskrivning och därför inte kan ingrediensbestämmas helt.
Men vi hade sparat det bästa till sist.
Här hade en personlig touch och hemliga ess i rockärmen varit enda chansen till ett vettigt betyg. Vad skulle vi få in för personlig favorit? Hur skulle vi bli överraskade av denna muntergök till servitör?
Svaret är lika snabbt som givet:
– Jag fick göra vad jag ville, det blev veckans drink – Snowflake.
Ridå.
När ingen av drinkarna får testpatrullen att dricka upp och Snowflake-glaset står halvtomt är vi överens om betyget. En mer solklar etta har vi aldrig skådat.