Tidigare i år släppte Johan Airijoki EP:n Jag Tror Det Handlar Om Att,inspelad tillsammans med Kristian Matsson, mer känd som The Tallest Man On Earth. När det nu är dags för en fullängdare har Matsson ersatts av Kristian Agustin (Totalt Jävla Mörker, Khoma) och Anton Teljebäck. Men rent soundmässigt är det i grunden inte så mycket som har förändrats, samtidigt som Vissa Saker Måste Brännas är ganska olik debuten.
Airijoki säger själv att han varit ute efter att skapa en platta med mycket norrbottnisk själ, och det har han på alla sätt och vis lyckats med (trots att den är inspelad i Västerbotten). Man kan nästan se honom framför sig, sittandes ensam i en kylig liten stuga och plinka på en sliten gammal gitarr. Tornedalens Bon Iver.
Där Jag Tror Det Handlar Om Att låtmässigt kanske var lite för kärv för sitt eget bästa har Johan Airijoki på Vissa Saker Måste Brännas skrivit sånger som är betydligt mer melodiösa och, i brist på bättre adjektiv, poppiga. Det är definitivt inte någon nackdel. Texterna framförs i vanlig ordning med rungande tornedalsdialekt, och det i kombination med Airijokis karaktäristiskt nasala röst ger automatiskt musiken en väldigt personlig touch. Det är vemod och längtan, sprakande eldar och norrbottnisk kyla.
Samtidigt kan man, åtminstone i egenskap av icke-tornedaling, tycka att just det dialektala ibland blir lite i vägen. Kanske just för att det är ett så viktigt inslag i hela ljudbilden. Lika ofta som det tillför något så slår det litegrann hål på den känsla jag antar att Johan Airijoki är ute efter. Inte för att jag för en sekund inbillar mig att han bryr sig.
Och det är en sak jag verkligen gillar med den här plattan; det känns inte som att den är gjord för att alla ska gilla den. Men den är gjord för alla som gillar den. Om det låter vettigt?
Titelspåret är den klart starkaste låten jag hittills hört av Johan Airijoki. Den är finstämt vacker med en text som lyckas gripa tag med hjälp av väldigt enkla men effektiva medel. Just Lite Mer är ännu ett fint exempel på vad Johan Airijoki är kapabel till när han lämnar den allra brötigaste malmtrucksbluesen därhän. Rötter höjer tempot och känns med sin ordlösa men trallvänliga refräng lite malplacerad bland det övriga materialet. Men det är en riktigt bra låt som något oväntat för tankarna till 00-talets amerikanska freakfolk-scen och band som Vetiver.
Vissa Saker Måste Brännas borde gå hem som brännvin på fredagskvällen uppe i Tornedalen. Johan Airijoki förvaltar sitt tornedalska musikarv i på snyggast möjliga sätt och utan att slå över och bli Raj Raj Band. Förhoppningsvis lyckas även människor i övriga landet se förbi de allra högsta dialektala farthindren och ta till sig av vad han har att erbjuda.