Familjen Pesula i Övre Kukkola har i flera generationer drivit lantbruk. En familj som Sune Jonsson för första gången besökte 1965 för att sedan återvända till. Bilder från hans besök på Pesulas gård finns dokumenterat både i boken "Minnesbok över den svenska bonden" samt "Jordgubbar och mjölk", som kom ut 1994.
Och duon är enig. Bonden lever än, trots allt. För bönderna har varken mediernas röst eller någon större makt att påverka. De är närmast utelämnade till experter och myndigheters nycker. Ett tag skulle korna absolut inte gå ut, 20 år senare tvingas bönder investera eller lägga ned när det blev lag på att korna skulle vistas utomhus. Dessutom lever och verkar bönderna på landsbygden, långt från metropoler och glittriga inneställen.
- De är osynliga, trots att vi lever i en tid då maten och vad vi äter har en sådan stor betydelse, menar Marianne Söderberg.
För henne och fotografen Anders Alm föddes embryot till det som idag både är en stor utställning samt ett bokmanus med att Sune Jonsson dog. Då arbetade Marianne Söderberg som kulturredaktör på Norrbottens-Kuriren och fick ett telefonsamtal från Övre Kukkola.
Det var Eva Pesula som berättade om Sune Jonssons många besök på deras gård.
- Jag minns att jag tyckte att hon lät så ung. Sedan visade det sig att hon var 83 år.
Det gick ytterligare ett år. Anders Alm besökte gården en sommar tillsammans med kulturjournalisten Eric Jonsson.
- Det var en sådan varm och öppen familj och sade omedelbart ja till att jag skulle få återvända för att fortsätta fotografera och dokumentera deras liv på gården, säger han.
Men först 2013 började de sitt arbete. Med finansieringen klar, kunde de tryggt jobba i lugn och ro med att följa livet på gården under alla årstider, under ett år.
Och lantbruket de följt har även det ett arv, generationer tillbaka i tiden. 1925 startade Vilhelm Pesula en litet jordbruk. Då fanns ett hundratal småbruk i byn som ingen kunde leva på. Vilhelm Pesula var också snickare. 1957 tog sonen Anders och Eva Pesula över, som på 1960-talet blev en av Sveriges allra första KR-jordbruk. KR står för koncentrerad rationalisering och innebar kort att man på 70-talet ville göra lantbruken i Norrland mer lönsamma och därför uppmuntrade bönder att köpa större arealer jord och fler kor med hjälp av fördelaktiga lån.
Det var i samband med den jordbruksreformen som Sune Jonsson först kom på besök.
Idag drivs gården av Anders och Evas yngste son Per, i en helt annan verklighet. När han tog över 1992 fanns 20 bönder i byn. Idag är de bara tre och förutom färdigheter med maskiner, djur och jord måste även Per kunna hantera datorer. Till sin hjälp har han en anställd, "Leif Liikamaa samt sin mamma Eva som fortfarande 88 år gammal har hand om kalvarna samt lagar frukost och lunch till gårdsfolket. Och hon ska arbeta "till hon blir stel som en pinne", vilket Pers son Vilhelm förklarar i Marianne Söderbergs text.
- Det är dålig lönsamhet i lantbruk. Därför känns det närmast som en paradox att någon vill bli bonde idag. Ärligt, jag ser det som en motståndshandling mot samhällets statusjakt, urbanisering och hyllning av snabba klipp, menar Anders Alm.
- Ja, det är mer än ett yrke. Det handlar om historia, om arv och om platser. Att fråga en ung människa idag vad de vill bli gör man bara inte, men barn till bönder kan man fråga, säger Marianne Söderberg.
Deras kärlek till familjen Pesula går inte att ta miste på. Det är med ömma och varma ord de beskriver sin tid vid Evas köksbord där insinimatörer, mekaniker, vänner och familj samlas för en kopp kaffe eller lunch.
- Eva lagar till dem som kommer, säger Anders Alm.
Eva som väver trasmattor och linnegardiner, stickar och virkar, när hon inte är i ladugården. Ett pågående liv, som skulle vara fullständigt osynligt om det inte vore för Sune Jonsson och numer Anders Alm och Marianne Söderberg.
- Det är det dokumentära som står i fokus, men vi är också publicister. Därför vore det underbart om det blev en bok, menar Anders Alm.