Det är Mathias Gustavsson och Robert Romanowski som står bakom dokumentären. Tillsammans driver de produktionsbolaget We Are One production. Historien om Until the End Crew är speciell. Gruppen startade i en tvättstuga i Kiruna, kom trea tv-programmet Talang och fick senare en av sina medlemmar, Emanuel Oganesian, utvisad till Armenien.
– De kommer från olika kulturer, möts i Kiruna och hittar breakdance som är en kultur i sig och förenas i den kulturen, säger Robert Romanowski.
Robert Romanowski kom på 80-talet från Polen till Sverige och fick avslag på uppehållstillstånd två gånger.
– Det tog lång tid för mig att känna mig svensk. Jag blev mobbad, ordet polackjävel eller invandrarjävel var lätt för en svensk att säga då. Det levde jag med djupt in i tonåren innan jag vågade säga ifrån. Jag vill göra den här filmen för att det känns som ett ypperligt tillfälle att berätta en historia om människor som gör något väldigt bra utifrån deras situation, säger han.
Arbetet med filmen började för en och en halv månad sedan då Mathias och Robert åkte upp till Kiruna för att filma breakdancegruppen.
– De hjälper varandra, vårdar varandra och är ödmjuka mot varandra. Det känner man saknas i vårt samhälle, allt blir så mycket mer egoistiskt. Med de människorna hoppas vi kunna visa att man ska ta hand om varandra, säger Mathias Gustavsson.
De hoppas också att dokumentären kan bidra till att människor ska se att det finns en person bakom varje utvisning.
– Det är lätt när man läser om deportationer i tidningen att inte se människan i det, säger Robert Romanowski.
De vill göra vad de kallar för "en feel good-dokumentär". Det perfekta slutet vore om Emanuel Oganesian fick komma tillbaka till Sverige.
– När du sett den ska du känna motivation, pepp, må väl och känna att det löser sig. Att Emanuel kommer hem sista dan på turnén och går upp på scen vore en perfekt inramning på hela filmen, men det är utanför våra händer, säger Robert Romanowski.
Tror ni dokumentären kan göra skillnad?
– Absolut, utan tvekan, säger Mathias Gustavsson.
Robert Romanowski fyller i:
– Vi kan nog ge en gnutta kärlek till folk och en djupare eftertanke om att inte döma ut människor på en gång. Man ska inte generalisera allt för mycket. Kärlek understruket, liksom.