- Grunden finns i den samiska tanken om att allt har liv och att man därför ska visa respekt för allt levande; människor, djur, mark och vatten.
Därför är hon också motståndare till gruvbrytning i Kallak. Var en av många konstnärer som med konstnärlig gestaltning protesterade. För samtidens människa måste tänka om, värna om naturen och dess resurser. Annars har kommande generationer inget kvar, menar hon
Det är lugnare nu, en vila innan nästa steg i beslutskedjan, men hon minns en mycket tung tid.
- Det var barrikader, en busslast med poliser, grävmaskiner. Det tog mycket energi. Min sambos sameby är dessutom den som skulle drabbas värst om det skulle bli en gruva, säger hon.
Både hon och designern Anna-Stina Svakko tillhör dem som bojkottade förra årets Jokkmokks marknad i protest mot en kommun de tyckte vände samerna ryggen.
- Det man upplever tar man med sig i skapandet. Design och sömnad är min uttrycksform, därför fick gruvmotståndet gestaltning i vår modeshow, säger hon.
Men de ville ta gruvdebatten ett steg längre. Lämna diskussionen om näringar, jobb, kronor och ören för att lyfta fram respekten för att liv och vatten.
- Då hittade vi ordet besjälat.
Lena Viltoks del av modeshowen blev också en resa från ljus, till mörker och sedan ljus igen. Maktlösheten förbyttes till hopp. Grand finale, en klänning där kraft och hoppfullhet närmast påminner om en sagobrud.
- Min känsla idag är att det inte blir någon gruva, säger hon.
Det var för 18 år sedan hon flyttade från Gällivare till Jokkmokk för att gå slöjdlinjen vid samernas utbildningscentrum.
För som dotter till en slöjdlärande mamma och en pappa som är fiskesame, visste hon tidigt vad hon skulle syssla med. Tecknat, ritat, sytt, slöjdat och pysslat har hon gjort så länge hon kan minnas.
- Mitt skapande är ett behov för mig, mitt uttryckssätt för alla bilder, tankar, känslor jag har inom mig. Och det jag vill förmedla är lekfullhet, värme och kraft.
Men vägen fram till idag där hon försörjer sig som kläddesigner har varit lång och stundom mödosam.
- Jag startade firma 2003 men har många hundår bakom mig då jag jobbade med annat för brödfödan. Men jag är glad för det. Nu har jag världens bästa jobb, säger hon.
Tillsammans med sin syster har hon öppnat en butik i Jokkmokk där hon också har sin ateljé. Och så här vid jultid är det många beställningar på mössor, skor, dräkter och annat som ska göras klart.
- Mitt skapande har rötter i den traditionella samiska kulturen. Det traditionella är ett av benen mitt företag vilar på. Det andra är konst och annan formgivning där jag utvecklat skinn, pälssömnad och klädskapande till mitt eget uttryck.
Hon betonar dock att grunderna ligger i det traditionella hantverket, en skatt hon önskar att alla skulle få ta del av.
- Jag kan traditionen och känner själv att vissa gränser går man inte över. Jag skulle exempelvis aldrig blanda kläddräkter från olika samiska områden i samma plagg. Däremot kan jag använda andra tyger, färger och material. Det är en balansakt och jag gissar att alla kanske inte gillar det jag gör, men det är svårt att vara alla till lags. Smaken är olika.
Inspirationen finner hon i markerna och människor som inte följer strömmen. Materialen är ofta naturmaterial. Och det hon främst brinner för är vardagskläder, där den samiska prägeln inte är alltför tydlig.
- Däremot är det självklart för den som är insatt i samiskt hantverk. Dessutom gillar jag färg. Starka, klara färger, dekorationer och pynt.
Hennes övertygelse är att både det traditionella och nyskapande måste finnas. Traditionen, för att kunskapen om hantverket bevaras. Det nyskapande för att dräkterna måste hållas levande.
- Då händer något annars förvandlas hantverket till ett konservat, säger Lena Viltok.