När ingenting riktigt är som det verkar

8 april 2013 06:00

I EN STAD utan namn i Uralbergen bor år 2017 Krylov. Han kom dit som barn, och har nästan glömt hur det var att bo i ett varmare klimat. Staden där han hamnade med sina föräldrar byggdes upp kring den sovjetiska försvarsindustrin, dess kärnvapen och rustningsapparat och har ingen stadsplanering. Bara gator som slumpvis hamnat i kringelikrokar runt de numera nedlagda fabrikerna och forskningsstationerna. Men trots kylan och de karga bergen, eller kanske tack vare dem, inser Krylov vikten av genomskinligheten. Och blir besatt av ädelstenar. Vilket det vimlar av i bergen utanför staden. Småningom blir han ädelstensslipare, och bryr sig inte längre om pengar.

Det gör däremot hans uppdragsgivare. Som med livet som insats gräver och hackar sig genom flodfåror och berg i jakt på rubiner.

Olga Slavonika belönades med det ryska Bookerpriset för romanen 2017. Samtidigt som hon skriver en roman om Krylov, kärleken och pengarna skriver hon också historien om det ryska samhällets sönderfall. Året är 2017, ett 100-årsjubileum av revolutionen håller på att förberedas medan samtidigt den mest giriga form av kapitalism griper tag i själarna.

Men romanen ställer hårda krav på läsaren. För de drygt 600 sidorna är kompakt fyllda med text. Som i sin tur är uppbyggd av metaforer. Det absolut vanligaste ordet i texten är "som". Inget beskrivs utan att liknas vid något annat. Det tröttar läsaren. Men om man är uthållig infinner sig en balans. Författaren har medvetet använt sig av metaforstrategin för att visa alltings relativitet. Hur obeständigt och osäker tillvaron är för den som lever i ett sönderfall. Desto mer så eftersom människorna i tid av total egoism blir helt hänsynslösa. Vilket förstås bryter mot revolutionsidealen som ska hyllas. Metaforerna bildar ett nät av osäkerhet, inget är riktigt som det verkar utan bara som om.

Det är både dystert och deprimerande. Men intressant. För hur obehagligt det än är, verkar det som om författaren tryckt in tummen i vår tids varböld. Långt och djupt. Utan att säga det. Det är som om hon masserar en öm punkt och inte kan hålla sig från att trycka till.

Ny bok

Olga Slavonika

2017

ÖVersättning: Maxim Grigoriev och Mikael Nyström

Ersatz förlag

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!