Recension: Skicklig lek med skillnader

De flesta ägnar kanske ingen större kraft åt att tänka på sin längd. Den är en fysisk begränsning att förhålla sig till i kön till en bergochdalbana eller när något ska lyftas ner från ett högt hyllplan, men inte så mycket mer.

Olika men lika. Under 30 minuter görs otaliga jämförelser mellan dansarnas kroppar.

Olika men lika. Under 30 minuter görs otaliga jämförelser mellan dansarnas kroppar.

Foto: Pressbild

Dans2016-02-29 11:30

Den som är en bra bit under eller över medellängd blir däremot ständigt påmind om sin avvikelse. Kanske handlar det om de där eviga frågorna om skostorlek (”Jag brukar säga att jag har 35, för då låter jag i alla fall som en vuxen”, berättar Marie Wårell Öhman i föreställningens början); kanske är det kommentaren ”Vad lång hon är” som viskas lite för högt och bidrar till känslan av att kroppen inte helt och hållet tillhör en själv.

Det är utgångspunkten i föreställningen Same same and different. Norrbottensdansarna Erika Pekula Pettersson och Marie Wårell Öhman, den ena 183 centimeter och den andra 154, leker skickligt med sina respektive kroppars skillnader och likheter. Den är tänkt för barn i mellanstadieåldern, vilket ger koreografin en hel del humoristiska inslag, men kan väcka tankar också hos en vuxen åskådare.

De två dansarna börjar sammanflätade i en hög och krumbuktar sakta över golvet till suggestiv musik medan publiken intar sina platser. Iklädda svartvitrandiga kroppsstrumpor ser de stundtals ut som en enda gestalt, innan de frigör sig från varandra och visar upp de skillnader som föreställningen ska handla om.

Under dryga 30 minuter görs otaliga jämförelser av de två kropparna: En persons lår kan vara lika långa som någon annans torso, och den enas kropp kan utan problem rymmas mellan den andras utsträckta händer. Siffror ropas ut som ett slags programförklaring – att det är olika typer av storleksjämförelser framgår efter en stund – tillsammans med kommentarer som belyser hur olika vi bemöts beroende på kroppshydda. ”Inte kan väl du vara mamma som själv ser ut som ett flickebarn” eller ”Det måste vara svårt för dig att hitta en kille som är längre än du”. Den ena får vänja sig vid att göra sig större genom sitt kroppsspråk, den andra tvärtom.

Men förväntningarna grusas också, och det är naturligtvis det som är poängen: Den mindre kan bära den större likväl som den större kan krypa ihop i den mindres famn, och två näsor kan vara precis lika långa fast de sitter olika högt över havet. Skillnader som verkat gigantiska blir ur en ny vinkel nästan obefintliga, och båda kropparna kan med lätthet röra sig över golvet i en samspelt duett.

Dans

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!