– Då fanns bara rytmisk gymnastik för den som vara intresserad av rörelser.
Sedan i slutet av maj har hon tillbringat tid i Boden, inbjuden för att delta i Havremagasinets utställning Efter Bodenskolan. Här deltar hon både med sina grafiska tavlor samt en dansperformance Nordpilen. Men det är framför allt för att tala kulturpolitik hon hörde av sig till Norrbottens-Kuriren.
– Jag har följt debatten om dansens hus under min tid i Boden och jag kan inte förstå varför landstinget hoppade av i sista stund. Det finns många ekonomiska rapporter som visar att kultur och konst genererar arbeten. Det känns som den aspekten glömts bort i debatten. Norrbotten kommer inte att överleva på skogen och gruvorna. Det behövs andra näringar i framtiden, säger hon.
Marianne Wikström hänvisar också till att dansen är hälsobefrämjande samt dansens positiva effekter på spårutvecklingen i hjärnan.
– Det handlar om att dans stimulerar många sinnen, både fysiska och känslomässiga. Dessutom är det en gränsöverskridande konstform, säger hon.
Själv fick hon flytta för att förverkliga sitt yrkesval och har aldrig återvänt mer än som besökare.
– Om man inte lokalt tar tillvara kunskap och kompetens, och det finns mycket kompetens i detta län, blir det ett enormt resursslöseri.
I dag är Marianne Wikström pensionär och efter pensionen studerade hon bildkonst och kallar sig numer för konstutövare, men dansen har hon inte släppt. Numer är hon verksam både som bildkonstnär och koreograf.
– I mitt dansverk går jag tillbaka till min egen historia och berättar om tre generationers kvinnor; mormor som var nybyggare, min mamma som flyttade in till staden och så jag som är en flyttfågel. Det är ett lyriskt dansverk. Jag sätter alltid känsla före teknik, säger hon.
Utställningen Efter Bodenskolan visas fram till och med den 27 september på Havremagasinet. Där finns också dansverket Nordpilen att betrakta som dansfilm på en bildskärm.