Flamencoföreställningen ”Afectos – Rocío Molina & Rosario La Tremendita” är nummer två i Kulturens hus dansserie. Serien är ett nytt grepp för att lyfta dansen som scenkonst i Luleå och omfattar sex föreställningar säsongen 2016–2017. En samarbetspartner är Dans i Nord, en annan är Dansnät Sverige och ”Afectos” är ett av deras arrangemang.
En annan nyhet är att publiken i loungen högst upp i Kulturens hus kan få ta del av ett samtal kring föreställningen innan dörrarna till salongen öppnas.
Flamencon har en lång tradition och delvis okänd. Vi räknar oss i alla fall bakåt mot 1400-talet och ännu tidigare, till Spanien och Andalusien. Då ett multikultiområde med många språkgrupper och musiktraditioner. Så klart att det smälter ihop. Och dansaren Rocío Molina och musikerna Rosario La Tremendita och Pablo Martín Caminero låter smältandet fortgå. Förutom de klassiska ingredienserna dans, fingerknäppningar, gitarr, sång och stampande med järnskodda skor med klack hörs här också fingerpiano, kontrabas, jazzinfluenser och utrustning som skapar loopar av ljud som sedan får samverka med de fysiska instrumenten och sången.
Scenbilden förflyttar publiken till en kvällsmörk stad med varma kullerstenar. Tre lampor med varmt, gult ljus skapar rumslighet på tre platser i rummet. I mitten scenen, torget, med plats för dansen och – ibland – sången. Ibland båda samtidigt.
Molinas fotfärdigheter är utan tvivel något extra. Men också resten av kroppen är ett viktigt instrument för henne. Och kanske är det kontrasten till det hårda och ekvilibristiska i händer, knäppningar och fötter som gör att jag uppskattar inledningsscenen och slutscenen högt. Där har känslorna ett mer stilla och smeksamt uttryck. En vila som lutar sig behagligt mot kontrabasens dova toner och La Tremenditas intensiva sång med toner som klingar, klättrar och kvider i en lång ström.
Ja, det är en häftig föreställning, en riktig omfamning av flamencons uttryck format till ett flöde som närmar sig ett slags trance. I näst sista scenbilden förvandlas också hela scenen i den klassisk röda färgen. I övrigt är kostymerna mer avskalade: byxor och enkla, tunna, långa kjolar. I början är det bara Molinas skor som är intensivt röda.
Det är också som om dansscenen via dansserien genomgår ett publikt lyft i Luleå, om inte fullsatt så är vi tillräckligt många för att bli en grupp som delar.
Och ja, ”Afectos” har turnerat Europa runt och är på återbesök i Sverige. Luleå ser ut att ha varit sista stoppet. Det tackar vi för.