Tunn text - stadiga skådespelare

Det var den tyska farsfirman Arnold und Bach som, utan några som helst pretentioner på att någonsin erövra ett Nobelpris i litteratur, i tidernas begynnelse framfödde verket under titeln Der Keusche Lebermann. De hade redan succén Spanska flugan under sina gemensamma bälten och detta var för säkerhets skull helt i samma stil: förvecklingar, vackra damer, champagne-humor och frodigt saftiga skämtsamheter, i en hönsfjäder-tung intrig som ingen någonsin har behövt leta fram tänkarmössan för att helt kunna ta till sig. Nu har den erfarna Berit Carlberg bogserat ut den på turné, döpt om den aktuella upplagan till Kvinnans list och för enkelhetens skull placerat sig själv i den kvinnliga huvudrollen. Sagateatern i Boden var respektingivande välfylld och respekten kan även fördelas till själva stycket i fråga: det är så här väldigt många vill ha det, om de nu ska resa sig ur TV-sofforna och inställa sig på en teater. Roande, lätt (spytt/glömt) och därefter var-så-god-och-skölj och sedan: spott ut! Och absolut inget formellt fel i detta och lika absolut ingenting som man behöver avsätta tid i skamvrån till. Det är tillåtet att bli och låta sig underhållas. Till och med på teatern. Det är bara viktigt att man har skådespelare redo att ta itu med sorten i fråga, när man har att göra med en spindelvävstunn text som denna. Men lugn: det har Berit Carlberg sett till att hon och stycket har. Förutom sig själv, som blaserad fabrikörshustru och stjärnan Zsa Zsa Gabor, har hon genre-pålitlige Peter Harryson, som vällevnadsproppig fabrikörsmake, med faiblesse för Henkell & Trocken och så även Åke Hellberg, som styckets kanske skämtsammaste figur (tacksamt livlig!) samt Helena Fernell, som robust husa ständigt beredd med ett fingerhyttande religiöst ordstäv eller flera. Roligt och anspråkslöst. Mycket lättglömt. Så kan det vara. Och inte alls så mycket mera.

Tunn text - stadiga skådespelare

Kär gammal klassiker-fars uppträder under differerande titel-alias och detta insåg jag vid öppnandet av programhäftet till Kvinnans list, där det framgick att den också spelats under artistnamnen Oskulden från Mölle och AB Dun och Bolster.