Sara Wohlin Zerpe gillar melankoliska låtar och det är också vad hon själv bjuder på. "Jag har nog varit ganska vemodig stora delar av livet", säger hon tankfullt.
15 november släpper Sara Wohlin Zerpe albumet "Sara, vad har du gjort?". Det är texter på svenska med mycket lokala referenser. Här finns kylan, masugnen i järnverket, Bottenviken och massor av melankoli. Låttiteln "Allt är meningslöst men vem bryr sig" lägger ribban.
Musikaliskt går hon sin egen väg, understödd av producenten Frithiof Stenvall från Måttsund.
– Jag vill att det ska finnas något smuts, något skav i musiken – att det inte ska vara perfekt. Och sedan vet jag inte riktigt hur det går till, men allt jag gör blir liksom vemodigt. Det finns alltid ett uns av smärta.
Är du vemodig som person?
– Jag tror jag har varit det stora delar av mitt liv. Men kanske inte lika mycket nu.
Sara Wohlin Zerpe, 41, är uppvuxen i Luleå, Boden och Kiruna, men flyttade tillbaka till Boden för att gå musikgymnasiet när hon var 17 år. Vi träffas en kväll över en kopp te hemma i villan i Boden där hon bor med man och en 13-årig son och bonusbarnen, 14 och 16 år. Till vardags jobbar som hon klasslärare i musik i grundskolan?
– Jag gillar jobbet men när man har spelat "Banan, melon, kiwi och citron" är det ganska skönt att komma hem och göra något eget med musiken, säger hon leende.
Hon spelade klassisk trumpet på Musikhögskolan i Piteå, men idag blir det mest gitarr och piano, instrument som är mer praktiska att använda när hon komponerar låtar.
Hennes bana fram till den singersongwriter hon är i dag tog en "omväg" via Musikhögskolan i Piteå. Hon hade klassisk trumpet som huvudinstrument och även om det är ett instrument hon fortfarande gillar, så spelar hon inte så mycket trumpet längre, utan det blir mer piano och gitarr.
– Trumpet är ganska begränsande när man skapar musik, förklarar hon.
Hon har skrivit musik hela livet men det tog många år innan hon vågade ta det på allvar.
– När man går en klassisk utbildning handlar det inte så mycket om skapande och jag tappade nog bort en stor del av mig själv längs vägen. Det fanns inte heller direkt några kvinnliga förebilder i Kiruna och Boden.
Men sedan hände det något när hon fick barn.
– Jag tänkte att livet är ju snart slut. Jag måste våga göra det jag vill och jag måste göra det nu.
Sara Wohlin Zerpe har skrivit låtar sedan hon var liten, men det dröjde många år innan hon tog det på allvar.
Något annat som hade betydelse var tiden i bandet Vikta fåglar som fanns i Luleå under flera år och där hon spelade trumpet, trombon, gitarr, trummor och även sjöng en del.
– Vi var ett gäng kvinnor i samma ålder och alla de andra var musikaliskt oskolade, de var mer konstnärer. För mig som kom från en väldigt fyrkantig värld var det jättenyttigt.
När de andra bandmedlemmarna kom med sina idéer tänkte hon till en början att "så här kan man ju inte göra".
– Jag fick verkligen tvinga sig själv. Det var som att födas på nytt och hitta tillbaka till mig själv, att inte tänka på om man spelade rätt eller fel utan bara på uttryck, känsla och stämning.
Bandet Vikta fåglar som Sara Wohlin Zerpe var med i på Musikens makt 2014.
Att sedan kliva in i rollen som soloartist var ytterligare ett stort steg, förenat med visst motstånd.
– Jag tyckte det var ganska läskigt. Jag hade gjort låtar och så var det någon som sa åt mig, "nu måste vi släppa det här, spela in det där nu". Och ja sa till slut, ok, jag gör väl det då.
2021 släppte hon sin första EP, "Gör det nu", med fem låtar, året därefter en dubbelsingel och sedan har hon också gett ut några singlar.
Låtarna på nya albumet är inspelade i Frithiof Stenvalls studioinredda bagarstuga.
– Han var också ganska ny som producent när vi började jobba ihop för fyra år sedan så vi har liksom vuxit tillsammans. Jag är jättetacksam att få jobba med honom.
Sara Wohlin Zerpe från Boden släpper sitt debutalbum "Sara, vad har du gjort?" 15 november.
Texterna är personliga och blottar mycket av hennes egna känslor och tankar, men just det har hon inga större problem med.
– När man har skrivit en låt och den väl har kommit ut så är den släppt och då är det inte riktigt min längre.
Det är mer att ställa sig på scenen som är utmanande, trots att hon har hunnit samla på sig en hel del erfarenhet, bland annat tre gånger på Luleå Live.
– Jag är fortfarande inte helt bekväm med det. Man måste stå för det man gör, ta plats och prata i mellansnacket. Det är inte någonting som jag tar med en klackspark. Men det är ju bara att lära sig att hantera de där känslorna.
Samtidigt har hon även en mer extrovert sida inom sig erkänner hon.
– Jag var med i Norrbottensteaterns Popkvinnor och "Ja må han leva" och tyckte det var kul. Men det är svårare när man är ensam och ska representera bara sig själv som Sara Wohlin Zerpe.
Men det är just det hon kommer att göra på lördag, när allmänheten bjuds in till releasefest på Kårbacken.
– Det blir en jättefin kväll med grymma lokala förband. Det är så många som har hjälpt till på olika sätt. Jag är så tacksam för det och för att jag får skapa och spela musik.